Advent

På söndag är den första advent. En mysig tid börjar. Så jag och min fina vän ska baka lussekatter och pepparkakor på lördag. Åh, det blir helt underbart! På söndag ska vi till stan och kika runt på julmarknaden.

Det här vaccinet

Efter mycket om och men och fram och tillbaka så beslutade vi till sist att gå och vaccinera oss. Detta skedde i förrgår. Igår vaknade jag med ont i armen och kände mig trött och svag och lätt illamående också. Slår på dator där man automatiskt kommer in på Aftonbladets hemsida. Där kunde man läsa följande: "VACCINET STOPPAS" med stora läskiga bokstäver. Då kändes det allt bra att man hade sådär ont. Men ännu lever jag. Fast armen gör, om möjligt ännu mer ont idag.

Länge sen..

jag skrev sist. Men jag har inte haft orken. Det har varit mycket i skolan osv.

Men nyligen började jag på en ny period utan sötsaker och det har gått bra till älskling bakade havreflarn i torsdags. Men nu är jag "back on track". Och ska hålla detta ett litet tag till. Anledningen är väl dels att jag märkt att det blivit lite mer av det där än vad som är tillåtet och att julen nu närmar sig och då brukar det alltid bli extra mycket sött ändå.

Jag har inte gått ner i vikt. Gick tvärtom upp ett kilo och väger nu sisådär 76 kilo. Jag är inte så brydd dock. Bara jag håller den här vikten så blir det bättre i vår. Dock försöker jag skärpa mig för att komma iväg och träna åtminstone 2 ggr i veckan och försöker röra på mig lite även de dagar jag inte tränar. Gå ut och gå osv.

Ja annars händer det väl en hel del men ändå inget. Väntar på svar om ex-jobb osv.

:D

Den här lille krabaten har jag virkat idag. Första gången jag pysslar med virkning eller amigurumi. Men fler gånger lär det bli!

Världens finaste!

Tänkte skriva det här inlägget tidigare idag, men det blev inte av. Sen fick jag bara ännu en anledning.

Tidigare idag frågade min älskling vad jag tyckte om skattjakter där man fick en massa små lappar som visar hit och dit och till sist till skatten. Jag sa att jag gillade dem. Kvällen var redan tänkt som en mysig stund. Han skulle komma hem sent från träningen och jag var också och tränade. Sen lagade jag en god gryta som vi avnjöt framför Idol. Men mitt i Idol börjar han smussla lite. Jag fick inte gå ut i köket och sovrummet.

I pausen fick jag hålla för ögonen och när jag fick öppna dem igen, sa han åt mig att titta runt efter något "konstigt". Det satt en liten klisterlapp på TVn. Och så var skattjakten igång. Jag fick en massa små lappar och gå hit, dit, till mikron, till ett foto, till min björn osv. Till slut hamnade jag vid bokhyllan och där, bakom en bok låg överraskningen. Två biljetter till en julkonsert med Shirley Clamp, Sonja Aldén, Måns Zelmerlöw och Sanna Nielsen. Jag blev så himla chockad. Jag förväntade mig en liten choklad eller något i den stilen. Men detta gjorde min fredagskväll. :)

Det är något speciellt med att bli given en present, speciellt något som är så väl genomtänkt som detta (jag ville gärna gå på julkonsert) när man inte förväntar sig det. När man inte fyller år eller firar annat.

Jag är lyckligt lottad som har en så fin man vid min sida. Imorse var vädret riktigt tråkigt ute. Det blev en lång frukost och efteråt kom han fram till mig och sa att jag fick vila mot hans bröst, något som jag tycker är jättemysigt. Varje kväll får jag vila där en stund, ibland får jag till och med somna så. Något mysigare finns inte på denna Jord!

Jag är bortskämd med att han en fin man som tar sig tid att kolla på google och skriva små söta lappar på ungerska och som lyssnar och tröstar inför presentationer och som förstår att jag blir irriterad och inte kan besluta om jag vill äta blodpudding den kvällen eller ej på grund av alla nerver i kroppen.

Jag älskar honom jättemycket och är tacksam att han finns i mitt liv.

AH!

Denne okände man rusade nyss in i mitt vardagsrum, lyfte denna blomkruka och sa "Nu ska jag ge dig en erotisk dusch!" och började spruta vatten på den ur en liten grön vattenspruta!

Ännu mera myyyyys!

Hösten är mysig! Jag brukar inte må jättebra när det blir mörkt, men i år tycker jag att det är supermysigt och jag ser fram emot en lång höst och sedan en skön och kall vinter med mycket snö helst!

Igår bjöd vi våra vänner på middag här. Det var på tiden. Förra hösten, då vi hade det knapert blev vi ofta bjudna på middag där. Men vi har inte varit fullt lika bra på att bjuda tillbaka. Visst, myskvällar arrangeras oftast hos oss, men middagar är vi inte så duktiga på att bjuda på.

På menyn stod det svamppaj som jag bakade på champinjoner, porta bella svamp, ostronskivling, rödbrun trumpetsvamp och trattkantareller. De två sista plockade vi själva faktiskt.

Det blev en lyckad måltid och till efterrätt hade vännerna med sig en jättemumsig kladdkaka, vaniljglass och frukt. Och så såg vi på "Gudarna måste vara tokiga".

Idag ser det ut att vara fint väder ute, så det blir en höstig promenad och sedan plugg.

Mysig söndag

Jojo här avlöser mysiga dagar varann, men man får försöka att inte dega sönder kroppen som man kämpat fram från under fettet hehe! Så idag gäller det nyttigt mys.

Idag började dagen sent. Frukost intogs och så degades det framför datorn. Men sen gick jag till stan och köpte lite plugg-saker och pluggade. Joggingtur innan mörkrets inbrott. Maten jag lagade idag var väldigt svensk i smaken tyckte jag. Provade ett nytt recept med fisk och hummersås. Det var jättegott.

Nu blir det snart filmkväll. Vi ska se på Juno. Den verkar rätt bra faktiskt. Kanske blir det en varsin majskolv till också.

Imorgon blir det simhallen för mig.

Kaka och myskväll

Det blev en spontan myskväll med vännerna ikväll för vår del. Kakan kom väl till pass. Överlag var dagen väldigt mysig. Regnet har vräkt ner mest hela dagen. Jag sov länge och åt frukost och sedan bakade jag. Klockan tre kom min vän och vi fikade och spelade kort. Sen blev det middag. Älskling och jag hade en ganska mysig diskussion under och efter middagen medan jag diskade och så tände jag ljus i vardagsrummet och det blev filmkväll. Vi såg "Drag me to Hell" som var både läskig och fånig på sina ställen. Jag lyckades skrika högt ett par gånger, men så går det när jag inte "får" hålla för ögonen ordentligt.

Nu ska jag läsa en stund och sen blir det sängen. Imorgon förmiddag väntar ett hurtigt Friskis-pass.

Förstörelse

Jojo, så nu ska man sätta sig klockan 3 i eftermiddag och förstöra veckans jobb. En GI kaka gömmer sig i vår ugn just nu och den ska kika fram om en timme ungefär. Och då ska vi alltså förstöra resultatet av all veckans hårda träning. Men bara liiite liiite. Det får man väl?

Tidig morgon

Nu har jag precis ätit min frukost så jag ska bara klä på mig. Det är så mysigt när det är såhär tidigt. En av sakerna jag gillar med hösten/vintern. Tidiga, mörka morgnar då man kan åka iväg på morgonsim, där de tänder lite ljus och spelar lugn, skön musik. Det är en fin start på dagen det!

Annars var jag iväg på ett vanligt medelpass igår, vilket ju har resulterat i att jag knappt kunde gå upp ur sängen nu på morgonen. Så ett par dagar framöver lär jag ta det lugnt med träningen. I alla fall tills träningsvärken blivit lite bättre.

Träningsvärk

Det var längesen jag hade träningsvärk. Speciellt på det här viset. Det gör ont inne i magen, bland de där hemliga magmusklerna som jag har, som döljer sig under fettet. Det var också länge sen jag skrev om hur det går med denna viktresa. Det går...eller just vikten står still, men själva livsstilen som jag har fått har jag behållit. Vissa rätter har vi strukit helt ur vår matlista. Pannkakor har vi inte ätit i år och våfflor minns jag bara en gång i Grekland och då var det inte jag som åt största delen av den våfflan så jag har rätt så gott samvete.

Det hela har blivit vardag och jag har väl gått ner 11 kilo eller så under det här året. Sen pendlar det lite nu. Ibland något kilo upp och ibland något kilo ner. Jag är inte helt nöjd än för jag vill gå ner åtminstone 5 kilo till, men det gör inget om det tar ett tag att bli av med de kilona. Men till nästa sommar vill jag bli av med de också.

Ordning igen!

Nu är ordningen mer eller mindre återställd. I alla fall vad gäller garderoben. Nu ska jag bara röja upp här, laga mat och sen bär det av till Friskis för ett Ki-Box-pass.fö

Kaos

Idag är jag ledig och passar på att göra något jag borde gjort för lääänge sen. Rensar i garderoben. Det är egentligen inte mycket att slänga. Mest bara att organisera. För man organiserar rent och fint två gånger per år och håller det i kanske en månad varje gång och resterande 10 månader av året ser garderoben ut som FAN! Kläder här och kläder där. Kläder på golvet och kläder som är skrynkliga så man ser ut att ha rullat runt i alla fyra magar på en kossa.

Dessutom har det förekommit en del shopping på sistone så då måste man ju rensa för det också. Så det är vad jag gör idag. Och såhär ser det ut.

Vem ska orka ta hand om detta nudå?

Det fixar sig

Dagen artar sig här. Även om jag fortfarande har pyjamasskjortan på mig. Fick precis veta att jag nu efter min överklagan om betyg på Human Anatomi tentan fått den omrättad och har fått godkänt på den! Så himla skönt! Nu ska jag ta hand om tvätten och fixa med lite annat.

Klant

Jag har klantat till det för mig lite. Jag har nu länge väntat på beslut från CSN. Idag kom den! Med darrande fingrar öppnade jag mailet och jag har fått studiemedel! YAY! Men...plötsligt ser jag där att de bara hade beviljat det för den här terminen. Jag blev genast nervös och illamående och ringde dem och det var en snäll dam där som hjälpte mig med ett tillägg till ansökan. Tydligen glömde jag nog att fylla i den rätt första gången.

Men nu ska detta alltså vara åtgärdat. Skönt!

En del gnäll

Igår åkte min kära mor också vidare. Det var lite udda att det plötsligt blev så tomt efter så mycket besök, men idag är vi tillbaka i vardagen.

Men det gnälls också en del från min älsklings lilla hörn av denna värld. Det är jobbigt för han stackars kott-huvud. Livet kan vara hårt ibland. Suck, stön och håhå jaja! Ikväll ska jag hem till min kompis och det är jobbigt att bli lämnad alldeles själv helt plötsligt, med en uppgift som orsakar slitningar på hans annars valiumindränkta nerver. Nu blev det någonstans slut på allt valium och han är nervös inför morgondagens presentation.

Men när jag kommit hem från min vän sen ikväll, så ska jag lyssna på presentation och lugna hans nerver och om det krävs, droga honom med lugnande medicin. Kanske börjar han producera valium igen då.

Helgens besök

Nu har min kära svärmor åkt hem. Det var mysigt att ha henne här och hon fick träffa min mamma också. Vi har bowlat idag och åt tacos till middag. Igår var vi på en liten promenad, hyrde film och bakade lite. Det blev en sen middag. Bakade en svamppaj. Den blev jättegod om jag får säga så själv.

Imorgon väntar en shoppingdag med mamma och så får vi se vad mer vi hittar på. Men nån form av motion vill jag absolut få.

Nu ska jag hämta upp lite muffins och se på TV. Alla andra i detta hem har slocknat tydligen.

Simning igen!

I onsdags öppnade de upp simhallen igen så imorse cyklade jag iväg dit. Simmade en timme och på den hann jag simma 1200 m. Inte illa för första gången i säsongen, om jag får säga det själv. Jag ska nog köpa ett 12-kort också. Man sparar inte mycket, men då har man sina 12 gånger och jag lär nog inte gå så mycket oftare än 1 gång i veckan. Då räcker kortet i 12 veckor ju.

Nej nu ska jag dammsuga. Om en timme kommer älsklings mamma och det är lite upp och ner här fortfarande.

Shoppat

Ja då har pengapungen fått springa av sig lite. Det kan ju vara farlig för den att bli fet! ;)

Jag fick köpa en ny kaffekokare. Den verkar väldigt fin och så om än lite klumpig och fet. Sen köpte jag en ny blomma också och en ampel till en gammal blomma som jag planterat om. Lite fint får man ha när svärmor och mamma kommer. Två par ögon som ska granska allt. Ja ett par egentligen. Mammas! Haha!

Min älskling var allt duktig han! Han putsade fönster den filuren. Jag tvättar mattor jag och har sorterat vanlig tvätt också. Ska ge mig på matlagning lite senare också.

Hmm

Nu ska jag arbeta på en artikel med en grupp människor igen. Två av oss är "svenskar" och två är utbytesstudenter. Alla gånger tidigare som jag jobbat med utbytesstudenter så har det fört med sig negativa saker. Det har varit tufft att jobba med dem. I våras, innan sommaren så var det oerhört tufft och jag blev mycket reserverad mot dem, speciellt dem från Indien/Bangladesh.

Men jag vill inte ha förutfattade meningar. Jag VILL kunna arbeta med olika människor för det är utvecklande. Jag vill inte jobba med samma människor hela tiden för då utvecklas man inte på samma sätt. Men det är lockande. För då vet man att arbetet kommer att gå smidigt och inte blir tufft.

Redan nu bävar jag. För den erfarenhet jag har är att dessa personer inte respekterar andra och speciellt inte kvinnor. Tyvärr blir det också som en självuppfyllande profetia. Som idag. Vi pratade om när vi skulle träffas och gå igenom artikeln nästa vecka och plötsligt vänder de sig bort och börjar prata med läraren och ignorerar oss totalt. Då tänker man "Jaha! Såklart! Såhär är de ju!" och är arg. Men man får bita ihop lite och försöka visa tålamod. Hoppas jag klarar det nästa vecka. Jag vill att arbetet ska gå smidigt utan att någon känner sig trampad på och att alla ska gå nöjda ifrån denna erfarenhet med en större kunskap i änet och i hur man arbetar med andra människor med olika kultur och olika kunskaper i bagaget. Så det gäller att vända blad och inte låta gamla, mindre trevliga erfarenheter smutsa av sig på detta.

Heja mångfald!...eller nåt :P

Älskad på avstånd

Han: *släcker den enda tända lampan i rummet så bara akvariet och datorn ger lite ljus*
Han: Oj, men tänd lampan så du inte ser så ensam ut.
Jag: Ja men tänd åt mig nu när du ändå lämnar mig ensam här ikväll.
Han: Du är inte ensam, bara...älskad på avstånd ikväll.

Börjar lösa sig

(En Greklandsbild bara för att det inte ska vara så tomt här)

Saker som i förra veckan gjorde mig arg angående skolan börjar lösa sig så smått. Mina betyg för sommarkurserna finns i ladok så nu kan CSN få fatta ett (positivt) beslut. Human anatomin som jag fick U på var jag bara ett par poäng ifrån och jag har redan hittat ett par frågor där jag kanske kan få nya poäng. Den får rättas om med andra ord och då kanske jag klarar den. Att jag klarar den med så knappa marginaler känns ju lite sådär dock, men då tentan är som den är och jag vet att jag kan det här så känns det ändå rätt bra.

Ikväll blir jag ensam här hemma. Älskling är just nu iväg på träning sen ska han äta och åka iväg för att se fotbollsmatch med sina klasskompisar. Jag bjöd över min vän att se film men hon kände sig inte i form så då blir den myskväll med mig bara :P Det går det med! Tänkte se någon film som heter Inkheart.

Jag har varit lite duktig idag och bakade en fin limpa och tvättade mattor. Detta trots att jag känt mig trött.

Träffade en söt katt på väg hem från en mysig promenad men min vän. Den kom fram och hälsade. Sen skulle jag ge den mjölk och bröd men den ville hellre jaga. Nåja. Vi träffas ibland här på tomten när jag ska någonstans och den hälsar oftast på mig med att jama lite artigt.

Nu knackar någon!

Söndag

(Den här bilden togs på en söndag!)

När jag var liten var söndagarna väldigt mysiga dagar och hade en speciell och karaktäristisk söndagskänsla. Lördagarna likaså. Jag kan ännu minnas den känslan.

Sen flyttade vi till Sverige och det tog ett långt tag innan jag hittade någon som helst känsla. Ofta var söndagarna lite deppiga. Sista helgdagen liksom. Men sen vande man sig efter ytterligare ett långt tag och de blev också mysiga på sitt sätt men aldrig på det sättet som när jag var liten.

Numera finns det ingen söndagskänsla.Förutom då jag är hemma hos mamma någon gång på en söndag. Då kan jag få den där söndagskänslan. Man gör inget där på en söndag. Man går kanske en promenad. Äter mat vid 13-14 och sen kvällsmat senare och man ser på TV. Min älskling tycker nog att detta låter trååååkigt, men för mig är det mysigt och avkopplande. Jag minns hur vi tittade på Förhäxad på söndagarna med mamma förr i tiden och andra TV-program. Vi kanske gick en promenad ibland. På somrarna köpte vi hem lite glass och åt den på balkongen. Annars inköptes något annat gott. Ibland en Budapest-längd ibland kanske lite dammsugare. Förr i tiden kunde mamma baka något också ibland! Tänka sig! Nu överlåter hon sånt till mig.

Nästa helg kommer de hit. Våra mammor. Det blir en mamma-helg. De ska få träffas för första gången och mamma ska bekanta sig med sin svärsons mamma och jag ska baka något gott så det blir en riktig helgkänsla! Det bästa av allt är att som det ser ut så hinner jag förbereda mig riktigt! Putsa fönster, tvätta lister, ta bort spindelnät i taket, tvätta mattor, skura ugnen, tvätta alla täcken så de doftar gott osv. Man kunde få för sig att sånt är jobbigt men det är rätt kul att se till att hemmet är rent, snyggt och fint! Och om jag flörtar lite kanske en annan delar bördan med mig ;)

Funderingar

Jag har egentligen länge funderat på att bli funktionär på Friskis. Men jag är rädd att det ska krocka för mycket med studierna. Jag har ganska ont om tid. Men nu i veckan förnyade jag mitt friskis-kort och insåg att passen verkar ha blivit färre i år mot förra året. Många fina ledare har slutat. Ja alla favoriter faktiskt. Två av mina favoriter har stannat kvar och resten är nya. Självklart ska jag testa de nya ledarnas pass också och säkert är de jättefina de också.

Men nu börjar denna idé att gro ännu mer. Om jag till exempel hade ett eget pass (vilket säkert inte blir förän i vår i så fall) så är ett träningtillfälle i veckan redan fixat. Och en timme i veckan är ju inte mycket, speciellt med tanke på att vi bor så nära Friskis också. Sen kanske man får sitta i receptionen eller göra annat också i föreningen, det vet jag ju inte. Men beroende på hur mycket tid det kan tänkas ta i anspråk så skulle det inte vara helt fel.

Jag tror faktiskt att jag ringer dem och frågar. Helst hade jag ringt på studs, men det är kväll nu. Men kanske imorgon eller måndag då.

Hur ska man orka hålla studielusten och humöret uppe när det är såhär?!

Just nu är jag väldigt upprörd. Häromdagen (jag tror det var igår till och med eller i förrgår) skrev jag fina saker om hur skönt det var med skolstart och hur taggad och glad jag är trots att jag går i skolan varenda dag och sitter där i flera timmar. Men nu känns det bara som skit alltihop. Det känns som att någon inte gillar att jag är glad och lycklig.

Det är problem med sommarkurserna och med en kurs på hemmaplan och jag är ute på stridsstigen. Samtidigt ska man bolla med skola, hushåll och träning och i nästa vecka får vi besök som jag länge sett fram emot. Nu känns det dock som att jag inte kan fokusera på glada saker och på sånt som är viktigt när jag måste strida för mina betyg på ett eller annat sätt. Jag trodde ju att en student skulle plugga och få godkänt i sina ämnen och resten var upp till andra. Jag har skött mitt jobb det vet jag. Ändå är det jag som drabbas när andra inte gör det. Det är skitigt. Men det är klart. De får ju sin lön ändå.

Jag har en fin vän

(Här hade jag velat lägga in en bild på henne, men istället lägger jag denna på dessa blommor som jag tror hon hade gillat!)

Nu har jag sett fram emot detta länge. I söndags träffades vi alla fyra så då blir det inte samma sak, men jag har längtat efter ett skönt samtal eller promenad med min fina vän. Men i veckan var jag rätt upptagen med labbar och lektioner. Idag slutade jag dock tidigare än jag trott och när jag kom hem var jag energisk och frågade om hon ville promenera med mig och det ville hon. Det var så otroligt skönt! Dels att få promenera och dels att uppdatera mig om hur hon hade det och bara få prata om allt och inget. Hon är så bra att bolla saker med och jag kan bara hoppas att hon får lika mycket ut av våra pratstunder, promenader och andra aktiviteter som jag gör.

Hemma

Vi kom hem i lördags kväll. Jag var då helt förstörd av trötthet. En onaturlig trötthet som kom av mina lugnande piller (som dock funkade jättebra i övrigt!). Det är inte ens hela fyra dagar sedan men det känns ibland som att det där fina aldrig hänt. Eller det är inte helt rätt för till skillnad från andra terminer så är jag otroligt taggad inför denna termin. Jag KÄNNER mig mycket mer utvilad och tycker att det är ROLIGT att jag om bara 10 minuter ska traska iväg till labbet och vara där till lunch och kanske längre än så. Det är SKÖNT att vakna vid 7-8 varje morgon och sedan ha lektion. Det är inte ens lite jobbigt att jag haft lektioner varje dag denna vecka och att det kommer att fortsätta så resten av veckan och även kanske nästa vecka. Jag ser fram emot att mina nya (snordyra!) skolböcker ska komma så jag kan få lite plugg gjort om dagarna.

DET är skillnaden mot hur det har varit förr. Och jag hoppas att det håller i sig. Det var otroligt skönt med avkopplingen som denna underbara resa till vackra Grekland gav mig. Jag kommer nog att kunna leva på det ett tag och efter det ska vi börja planera nästa resa! Jag ska övervinna min rädsla för att flyga och så åker vi!

Hej då!

Nu åker vi till Göteborg och imorgon 8:10 lyfter planet mot Santorini!

Inte en dag för sent!

Just nu är det mörkt ute och regnet bara vräker ner. Det blixtrade nyss också! Älskling säger att vi åker inte en dag för sent och han har rätt. Nu blir det sol, bad och äventyr för vår del!

I eftermiddag var vi på matfestivalen och åt mat där och kikade. Jag kunde dock inte riktigt slappna av för jag tänker bara på den här jävla svininfluensan. Jag hoppas verkligen att vi båda slipper den i alla fall nu under den närmaste veckan tills vi kommit hem. Sen kan den väl komma om den nu absolut måste, men helst slipper jag den helt.

Matfestivalen var kul. Älskling köpte en matkupong och vi åt en massa små smakisar av maten. Jag åt en medeltidsmåltid med vad jag tror var vildsvinskebab och grönsaker samt sås, bröd och sylt till. Den var god. Sen åt jag någon thaimat. Älskling tog lángos, en hamburgare och en pizza. Pizzan delade vi på iofs.

Sen handlade vi lite snacks inför resan. Jag inbillar mig att vi kommer att gå hungriga i ett dygn från och med att vi går hemifrån. Jag vet inte om vi kommer att hinna köpa mat innan vi ska vidare från flygplatsen i Grekland sen så jag köpte en massa kex och blåbärssoppa så vi kan ladda innan resan och ha med oss på resan.

Nerverna gör sig påminda nu, men jag är trots allt rätt lugn det är bara resfeber och inte flygrädsla nu. Den kommer nog att komma när vi är på flygplatsen och sedan innan vi ska på planet osv.

Nu ska jag surfa vidare och sedan packa det sista innan vi ska åka. Tåget avgår härifrån runt 22:00.

Svininfluensan

Jag har faktiskt blivit rejält uppskrämd av all medias tjat. Aftonbladet är speciellt bra på att skrämma folk. Och visst, Aftonbladets skriverier ska tas med en stor nypa salt. Imorse läste jag ett reportage de gjort med sju personer som har/har haft svininfluensan. De flesta (alla) beskriver att det inte är så farligt. Men vad läser man i rubrikerna? "Vännerna var rädda" och "Kompisarna blev rädda. Du kan dö, trodde någon". Varför citerade de inte de delen där det står "Inte så farligt som det låter"?

Jag antar att det säljer mer om man skrämmer folk. Men fult är det hursomhelst att skrämma upp en massa människor som de gjort. Häromdagen bad de dessutom om ursäkt för att de använt felaktiga källor/fakta i en artikel om just svininfluensan.

Personligen är jag rätt rädd för den. Mest för att det är de i min ålder som tidigare varit friska som verkar drabbas värst. Eller är det också bara uppgjort och uppblåst av media? Det har smittats runt 700-800 människor i Sverige såhär långt och endast 4 av dessa blev allvarligt sjuka. Och i Sverige har ju ingen dött ännu.

Inte långt kvar

När man tvättar inför en resa är det alltid lite extra spännande. Jag vet inte men för det mesta hamnar detta på min lott. Kontrollmänniska som jag är.

Men denna gången har jag bestämt att inte ta med mig så mycket. Inte blir det lättare för det dock! Nu måste man ju noga överväga vad man ska och inte ska bära med sig! Tröjor och byxor/kjolar är ju värst. Dvs. allt! Man vill ju kunna välja på plats men oftast används inte allt ändå och det är ju synd att bära på skiten. Speciellt nu när man åker tvärs genom Europa.

Dessutom ska man städa och allt.

Aja!

Igår var det fest. Det vi kom överens om och skröt om båda två var att inte skulle vi bli fulla inte, vi skulle vara ansvarsfulla och gå upp tidigt och gå i skolan dagen efter, därför skulle vi dricka ansvarsfullt också.

Det vi glömt bort är att vi inte är sprittåliga alls! Vi är som dåliga tamponger! Två droppar alkohol och så är vi fulla som grisar! Så blev det även igår. Sakta, sakta märkte jag hur jag blev på bättre och bättre humör. Skrattade högre och högre! HAHAHAAA! Och sen hoppade jag upp och skrek "Jaaaa!" när jag vann på Uno. Sen även när jag bara inte kom sist.

När det blev dags att gå till kåren gick det vingligt till! Ja så jävla vingligt och blint att jag lyckades slicka lite asfalt! Två vackra skrapsår pryder mitt knä. Att jag inte var lite mer klyftig och visade upp dem för kårpersonalen för att komma in gratis! "Titta! Beach-tema! Sommarknän!" Men innan kåren ens blev aktuell satt jag och ville svimma både höger och vänster. Jävla klackar. Innan vi gick kände jag mig vacker och graciös. Ja som Snövit, skröt jag för en Andreas som ideligen kollade in mig. Tro inte att jag inte såg! Så fin var jag ju! Men jag kan säga att när man väl slickat asfalt och ens älskling slängt sin petflaska med ouzo (som det förresten fanns en svart sten i!) för att rädda ens liv, så känner man sig inte lika fin och graciös.

Men jag tog mig samman ändå och vi trampade iväg till kåren. På vägen skrek älskling "Titta han spydde där!", detta är lite småkomiskt såhär i efterhand!

Väl på kåren vart man ju skinnad! Tydligen kostar det 70 kornor för gäster att komma in. Vännen min var smart, hon smet hon.

Vi var inte där speciellt länge. Gick runt, dansade lite, sen skulle vännen hem direkt. Vi stannade en kort stund till men gick hem sen också.

Jag tvättade av sminket och ramlade i säng men kom på att jag måste rengöra såret. Älskling sa något om handdesinfektion, men den är ju på tok för stark och det visste jag men gick med på det ändå. Så när handdesinfektionsmedeln mötte såret blev det skrik och gråt-fest. Till slut lyckades jag sluta gråta. Då sa älskling att han inte mådde så bra och jag tror han kanske rapade lite konstigt. Något var det i alla fall för jag fattade direkt allvaret och blev genast lite mer vaken och hämtade en hink. Som verkligen behövdes.

Imorse var vi båda helt utslagna. Älskling kom faktiskt inte iväg till skolan men det gjorde jag och ville somna hela tiden. Kaffemaskinen slutade dessutom fungera idag så det blev ju inte bättre av det heller. Men jag sov gott i eftermiddag. Ja så gott man kan med en plötsligt mycket piggare älskling. En gång klappade han högt och menade på att jag skulle upp. Då började jag gnälla och gråta lite och vände mig om och sov vidare. Sen skulle han väcka mig för att ge mig telefonen och så pratade han på om saker jag inte minns nu. Vad sjutton gör man med en sån? När han sover då sover han. Då kan han till och med bitas! Men när han är vaken då ska ingen annan få sova! Vilken stil va! Men man kan inget annat än pussa honom på kotthuvudet och klappa lite på honom. Då blir han glad och spinner som en katt.

Räkningar II

Jag ske ju om räkningar igår och att det var tufft denna månaden.

Tydligen inget jag bara inbillat mig.

Idag är det skolstart. Och jag åt precis en god och stadig frukost, men jag har ont i magen. Som man mest alltid har när skolan ska börja. Jag tror/hoppas att vi inte är för många på kursen och...tyvärr hoppas jag att det inte är några utbytesstudenter på någon av mina kurser. Elaaaakt. Men jag har inga bar erfarenheter av att arbeta med dem. Inte amerikanerna och inte "indierna".

Vi får se hur det går. Nu är det dags att borsta gaddarna, hitta något presentabelt att ha på sig och knalla iväg.

Imorse fick jag dessutom en klump i magen efter att jag vaknat för det är bara 4 dagar kvar och då är vi i luften!

Räkningar

Att göra av med pengar på tråkiga saker så som räkningar tycker jag är mycket jobbigt. Augusti månad är rötmånad på fler en ett sätt på grund av detta. Skolan börjar. Och det innebär ofta stora utgifter. Nyss gjorde jag av med 907 kronor! Man får ju lätt panik!

Jag betalade en räkning för en dvd-spelare vi köpte i juli. Räkningen kommer ju efterhand. Så den kanske inte räknas till skol-grejjer. Men jag betalade också kåravgiften. Att ha kåravgiften betald är dock ganska skönt. Då kan jag registrera mig på mina kurser innan vi åker. Men dvd:n hade jag gärna väntat med en månad till hehe!

Nu hoppas jag på att jag ska snart få betyg på mina sommarkurser så jag kan få CSN också i september. Då får man ju liksom för augusti också. Men innan det är det alltid nojigt. Speciellt som jag förlorade CSN förra hösten. Då blir jag extra nojig nu.

Äh jag bara babblar. Nu ska jag baka bröd.

En söndag i livet

Imorgon börjar terminen officiellt. Nya studenter ska börja skolan osv. Hösten är här.

Idag var en hyfsat bra söndag. Jag städade lite och sen efter lunch promenerade jag ut till Aspö Gård där det var bildterapi. Jag vet då inte om jag tyckte att det var så bra men det inspirerade mig i alla fall att måla lite nu på kvällen.

Sen var jag jättetrött när jag traskat hem. Älskling lagade middag och efteråt somnade jag i soffan och sov i två timmar! Vaknade pigg vid 22:00 och målade som sagt. Men nu börjar gäspningarna komma igen. Så det blir nog sängen snart.

Älskling och grisarna

Älskling spelar Rome total War.
Han: "Nu skickar jag grisar!"
Jag: "I krig?"
Han: "Ja."
Jag: "Vad ska dom göra då? Bita folk?"
Han: "Jag vet inte."
Han: "Här kommer dom!"
Han: "Fan! Dom började brinna!"
Jag: "Haha! Då blir det barbeque!"
Han: "Dom börjar brinna, sen löper dom amok!"
Han: "Inte vad jag tänkt mig. Inte vad jag tänkt mig precis!"

Nej nu byter jag om och lämnar det här dårhuset med brinnande grisar som löper amok! :D

Huvudvärk, middag och monopol

Nu har vi varit iväg hos våra kompisar hela eftermiddagen. Vi spelade monopol och åt middag hos dom. Det var rätt kul. Men mot slutet, när vi började inse att vi skulle förlora så tappade vi båda humöret lite. Hehe!

Jag spelade ju rätt snällt, men det får jag ju låta bli nästa gång. OM det blir ett nästa gång för efter idag så han man ju ingen vidare lust till det. :P

Ikväll ska jag och min vän ut på kåren. Det är back to school nu. Det blir kanske trevligt att träffa lite folk som man känner och fråga hur de haft det i sommar.

Och vet ni vad? Jo om en vecka exakt, äter vi middag på en fin, mysig grekisk restaurang. Då har ingen av oss huvudvärk och ingen är på dåligt humör för att vi förlorat på monopol.

KLART!

Det har sett ut som ett bombnedslag här i vardagsrummet och soffan. En 10-15 böcker och en himla massa papper har "prytt" såväl vardagsrumsbordet som båda sofforna, ibland även golvet. Men nu är det äntligen slut på det. Efter ett par veckor med intensivt pluggande är det över för den här gången. Sista tentan är skriven. Nu kommer nästa omgång tentor i slutet på oktober tror jag som de brukar göra.

Nu ska jag fokusera på skolstarten. Det som är skönt är att i och med att vanan sitter inne kanske jag klarar av att plugga lite om dagarna också och inte skjuter upp precis allt till sista veckorna. Fast, äh! Vem försöker jag lura? Om två månader sitter jag ändå här i mitt bombnedslag haha!

Att vi tydligen ska läsa tre stycken kursen alla på 7.5 hp kommer knappast att underlätta. En skum del i detta, som jag funderar över är labbarna i patofysiologi. Det står att vi ska lära oss ta venprover, blodtryck och EKG. Det låter sannerligen konstigt. Sånt gör ju sjuksköterskor, inte labb-folk, eller har jag missat något? Jag lär ju i alla fall svimma om jag ska behöva sticka någon i dennes vener. Tänk om jag lyckas göra ett stort hål och venblodet sprutar mig rakt i ansiktet. Då lär mitt maginnehåll spruta i ansiktet på den stackars försökspersonen/patienten. Usch!

Annars gäller ju Grekland nu. Och som jag tjatar i den här bloggen om Grekland, men jag längtar faktiskt. Till allt bortsett från just flygresan. Men om två timmar ska jag prata med en snäll AT-läkare som förhoppningsvis skriver ut en del bra lugnande medel till mig. Helst av en sort som lugnar mina nerver men inte söver mig.

Sen efteråt ska jag faktiskt träffa en kompis som nyligen flyttat till Skövde igen. Vi har inte setts på jättelänge! Men nu blir det ju förhoppningsvis ändring på den saken. Sen vill jag gärna komma ut också. Det är fint väder och skulle vara skönt att ta en promenad och röra på mig.

Och så var det ju flygrädslan

Hittills har jag ändå haft det rätt lugnt med den biten. Men imorgon är det sista hindret innan resan avklarat och det för mig mycket närmare till den där punkten. Om 10 dagar är jag i luften liksom!

Inatt fick jag enorma problem med detta. Jag glömmer det för varje gång. Hur jobbigt det känns såhär innan. Men i år är det nog värre än nånsin. I måndags skröt jag friskt för min vän "Jag tar det med ro!" sa jag. Men det är en fet lögn numer. För inatt hade jag verkligen dödsångest. Tänkte att nu är det inte långt kvar av livet för mig. Det gjorde ont i magen och jag var så rädd att jag inte ens klarade av att gråta. Bara gny lite och vända och vrida på mig mest.

Älskling hade också en tuff natt. Han fick inte mycket sömn heller men hans anledning var en annan än min. Jag misstänker att han var nervös inför sin tenta imorse men vad vet jag. Får fråga när han kommer hem.

Men nu har jag i vilket fall verkligen bestämt mig för att försöka gå till botten med den här rädslan för såhär kan jag inte ha det. Men jag ser inte hur någon ska kunna bota mig. För jag vet ju alla dessa säkerhetsfakta med att man måste flyga varje dag i typ 80 år för att krascha, men säg det till de där människorna som satt på det där spanska planet! Eller de som satt på Air France planet som bara försvann! Det räcker med att man kraschar en gång, man åker sällan flygplan igen. Eller buss, eller bil. Man andas nog inte så mycket mer sen heller när jag tänker efter och det är det som gör mig så hysterisk. För medan det inte händer ofta att ett plan kraschar och det händer oftare att bilar eller bussar gör det så vill jag tro att man har en större chans att klara sig när man sitter i en bil och kör in i ett träd än man har om man kraschar i ett flygplan.

Jag hoppas för allt i världen att den lugnande medicin jag ska få på torsdag är stark nog så jag inte hyperventilerar på planet såhär.

Facebook

Jag har ju som många andra ett konto på facebook. När jag skaffade detta konto för lite över två år sen, fanns där bara mina vänner. Lite tidigare hade jag dock skaffat ett konto på en ungersk sida som är lite lik facebook. I alla fall i syftet: samla alla dina bekanta. För det var precis det man gjorde. Det märkte jag väldigt snart. Många har flera hundra vänner där och där står jag med mina 65. Av dessa 65 pratar jag idag med 2. En av dem är min bror. Den andra pratar jag inte med speciellt ofta.

Nå, facebook var det ja. För ungefär ett år sen började mina vänner från Serbien och Ungern skaffa sig facebook konton. Eller vänner...bekanta var det ju. Vissa av dem minns mig inte ens längre, det kan jag garantera. Och varför skulle de? Det har gått 10 och ett halvt år sedan jag flyttade till Sverige, men snart 11 år sen jag flyttade från min hemby. Så man undrar varför de SKULLE minnas en. Eller de kanske en har vag aning om vem jag är, men mycket mer än så är det inte.

Att folk som på den tiden inte var så mycket mer än bekanta, nu inte kontaktar mig stör mig inte mycket. Men jag blir lite ledsen när folk jag faktiskt var kompis med, som jag faktiskt umgicks med i skolan och pratade med dagligen och sedan även på helgerna. DET gör mig ledsen. Och det är ju inte bara deras fel. Jag är ju också för feg för att ta kontakt.

Förra året hade jag kontakt med en sån vän. Fast vi var inte ens speciellt tajta och umgicks inte alls på fritiden "back home". Men HON tog kontakt. Och jag var glad. Men jag vet då inte vad som hände. När man flyttar såhär långt så ses man inte med samma ögon där. Vi flyttade precis innan bombningarna också. Så man ses lite som en förrädare kanske. Jag vet inte. De har varit med om något hemskt som vi slapp.

Dessutom är Svergie ett bättre land än Serbien. Här behöver man inte kämpa på samma sätt som där nere. Jag vet inte. Men de gillar ju att tro att man har det lätt. Och det får de göra. Men det skapar ju ett "vi" och ett "ni". Och det är ledsamt. För den där "vi" och "ni" finns ju emellan ett gemensamt "oss". Och här säger jag inte att det bara är dom som skapar detta. Vi som flyttat bidrar säkert också.

Mamma och jag brukar diskutera sånt här lite bittert ibland. Att när man kommer ner dit får man ofta höra "Jaaa, i Sverige måste ni ha det såååå mycket bättre!" och att det inte finns något man kan säga på det där. Älskling fick också höra sånt (men jag vet inte om jag översatte) när vi var där nere: "Vad sjutton gör du i det här landet! Sverige måste ju vara sååå bra och fint! Varför kommer man hit då?" Eh? Man har väl släkt?

Nå, det jag ville var inte att klaga på just detta. Men det gör mig ibland ganska ledsen när jag ser bilder på dessa människor. Vissa av dem har gift sig och skaffat barn och jag vill så gärna skriva och gratulera till giftermål, barn osv. men känner att jag inte kan det. Något stoppar mig. Jag tänker att "Kommer de ens ihåg vem jag är?" "Vad kommer de att tro om att jag skriver till dem?"

Och det är lite ledsamt. Jag kommer ihåg de flesta där så som de varit när jag lämnade landet bakom mig. 13 år gamla och folk man kunde prata med. Men livet gick vidare för dem så som det gjort för mig. Och idag är det 11 år senare och vi är vuxna människor med vuxna liv som håller på att glömma varann. 11 år sen när jag åkte därifrån skickades min minnesbok runt bland mina klasskamrater och alla skrev något fint i den. Många skrev: "Kom tillbaka snart!" "Du kommer att vara saknad!" Men nu 11 år senare är den nog säkert att säga att ingen av dem väntar på mig där och att ingen saknar mig heller. Det svider lite, för ibland kan ju sakna det livet lite lite. Men samtidigt är det ju så livet är. Man går vidare, man växer upp och kanske skulle det också underlätta för mig om jag faktiskt skrev ett "Grattis!" emellanåt.

Flygrädsla

Jag lider ju av flygrädsla här som det kanske märkts också i de inlägg jag skrivit om Grekland.
Men nu har jag tagit tag i den biten, i alla fall gällande just Grekland då. Jag ska få lite lugnande utskrivet på torsdag som ska hjälpa mig med att ta bort den värsta av rädslan. Sen i höst ska jag kolla på lite alternativ för att bota den på riktigt för det känns faktiskt riktigt jobbig detta.

Jag tävlar om ett hudvårdsset hos Lady Dahmer.

Var med och tävla HÄR du med!

Tävlingen avslutas Tisdagen den 25:e augusti.

Fredagsmys!

Igår vad det fredag och då var det alltså dags för fredagsmys. Vi åt en lättare middag klockan fem och vid sex kom kompisarna över och vi styrde våra steg mot minigolfbanan! Jag sopade banan med dem alla! Fick 66 poäng totalt, vilket är rekord för mig här i Skövde.

Sen kom vi hem till oss och tände grillen med en massa torra kvistar och gräs. Skapade grillpinnar och grillade korv och mashmallows. Det var gott, trevlig och mysigt. Vi skrattade massor och pratade. Killarna blev knäppa och blev återigen 3 år gamla och brände svampar och marsmallows.

Efteråt blev det en form av princesstårta med någon päronfyllning och så såg vi på film. Jag var nära att somna ibland under filmens gång och kompisarna gick hem trötta efteråt. Det var en mysig och fin dag.

Igår blev jag även klar med den sista sommarkursen och postade arbetena så nu är det bara två tentor som är kvar sen väntar Grekland. Men innan dess ska vi hinna börja skolan. Det blir spännande! Och så är Matfestivalen precis dagarna innan vi åker. Det slutar faktiskt den 29:e.

Nu regnar det utomhus men om två veckor äter vi kanske middag på en fin grekisk restaurang och stosar runt i Naxos!

Va?!

"En man vill inte hålla i en kvast! han blir så illa tvingad till det. Och lär sig att leva och "tycka om det". Och jag lovar dig att han känner sig mindre manlig. men de vågar han inte säga. För då tar ni ut skiljsmässa!" - en förvirrad själ på FL

Suck! Ibland blir jag så rädd för hur vissa här i världen...ja i Sverige år 2009 resonerar. Tänk att jag en dag, kanske inte så långt från denna dag får ett barn som får växa upp i en värld där såna här idiot-åsikter också finns. Jag får hoppas att det inte är många människor mitt barn möter vars huvuden det brunnit såhär mycket i.

Ett roligt ögonblick

Älskling letade efter kalsonger att ta på sig. Han hittade ett par svarta som han precis skulle ta på sig när jag gick förbi.
Han: Gud vilka små kalsonger!
Jag: Men...det där är väl inga kalsonger. Det är mina trosor.

På något konstigt sätt hamnade mina gamla, urtvättade och jättesköna granny panties bland hans kalsonger. Undrar vem boven är.

Ljuset

Nu börjar jag ana ljuset i denna plugg-tunnel. Idag ska jag möta en lärare och gå igenom gamla tentor med henne så kanske jag får en större chans att klara tentan. Det blir nog skönt och bra.

Har även fått svar på en fråga jag länge bävat. Hur många hp behöver jag för att få fortsatt CSN och det är bara 13! Jätteskönt för det ska jag väl kunna klara av! Nu kan jag plugga på detta sista utan att känna en vikt och press på mig. Det var inte kul förra hösten. Många tårar föll och det var många vakna nätter över hur jag ska klara av min ekonomi.

Men jag HAR ju skärpt mig sen dess. Det är bara de där nedrans human anatomi kurserna som inte vill sig.

Igår var en mysig kväll. Min fina vän kom över och vi såg Miss Marple tillsammans. Jag börjar ana en trend här, men det är fint. Vi åt fruktsallad, pratade och försökte lösa mordgåtan. Är det bara jag som aldrig fattar vem mördaren är förän de avslöjar det?

Stackars älskling skulle gått ut och träffat sina vänner på kåren. Men vakterna utanför var taskiga. Först gick han dit och hade glömt sin legitimation så han sprang hem och hämtade den, sen sa de att hans kårleg hade gått ut. Nå snart kommer de nya och då blir inte detta något problem, men nu missade han en pubkväll med kompisarna. Så han var lite nere. Men sen vände en av hans matcher mirakulöst. Från att hans lag legat under med 2-0 så vann de plötsligt. Då var min sötnos gladare.

Sen var det mysigt när jag gick och la mig. Jag läste en artikel till en kurs jag läser och han kom och kramades och pussades med mig! Mysigt! Sen kollade han upp ord åt mig som jag inte förstod och hämtade en ny penna osv. Kände mig uppassad!

Nepp nu blir det frukost och sen möte med läraren!

Bara plugg!

Nu börjar jag faktiskt må dåligt av att vara inlåst hela dagen. Då menar jag både psykiskt och fysiskt. Man blir helt seg i kroppen och huvudet och illamående. Jag känner mig dessutom skitsunkig trots att jag egentligen inte svettas nu när jag är inne.

Imorgon är det dock slut på detta. Då har jag en tid klockan 10:00 och ska träffa programansvarig för att prata om min framtid osv. Efteråt ska jag handla så då kommer jag ju igång.

Efteråt ska jag plugga lite, träna, äta mat och sen på kvällen blir det Miss Marple.

Idag blev jag klar med ännu ett arbete! Skönt! Nu är det ett arbete kvar och två tentor!

Mer plugg!

Jo så nu ikväll så var jag och skrev ut lite artiklar i skolan. Läskigt och spöklikt är det där såhär på kvällen. Att det satt en tjej i datasalen där helt i mörker så att när jag kom in och såg hennes glasögon blänka till i dataskärmens sken och skrämma ihjäl mig, hjälpte föga.

Skrivaren jobbade seeeegt och drog ut på tiden. Dum som jag är tänkte jag fördriva tiden med att leta reda på en häftapparat och häfta ihop de sidor som skrivaren trots allt HAR spottat ut. Men det var mörkt i hela korridoren förutom precis utanför datasalen. Och ännu dummare som jag är gick jag faktiskt ut i mörkret för att leta efter den där häftapparaten. Jag förväntade mig monster som skulle hoppa fram ur hörnen eller galna blodsugande studenter som hänger i takets mörka hörn och som bara vågar sig fram när solen gått ner.

Inget av detta hände som tur var och jag lyckades trava hem med 3 av 5 artiklar (längre än så orkade jag inte vänta). Jag höll dessutom en av skeletterna i handen (finns fyra av dem i datasalen där) mest för att övertyga mig själv om att den inte kommer att anfalla mig plötsligt.

Nu har jag plitat lite på ett av arbetena och insett att jag nog kan bli klar med den imorgon om jag bara är lite flitig. Skönt! Då är det bara ett arbete och två tentor som skiljer mig från friheten!

En sovande sötsak

Just nu har jag en sovande liten sötsak på höften som gör att jag inte längre känner mina ben. Han kom hem från träningen, fyllde magen med pizza som jag bakat och sedan var han så trött så han bara la sig på min höft och somnade. Så sött! :-D

Stress!

Fy vilka dagar jag har framför mig just nu. Förut kändes allt rätt hopplöst. Men man får ta en dag i taget just nu. Hela helgen har gått åt till att plugga, plugga och plugga. Aldrig lär man sig. Man sitter och jäser och stressar ihjäl sig sen. Men om 10 dagar så ligger jag och fiser och gör absolut INGET vid den här tiden. Och om 19 dagar...ja. Då ÅKER VIIIII!!!

Men en mysig myskväll har vi hunnit med. Vi har också varit till Friskis och tränat igår kväll. Jag får dock dåligt samvete för jag hinner inte komma ut och röra på mig så mycket nu med allt plugg. Så säkert åker vikten upp som en ballong nu. Då kommer jag att sitta och gråta krokodiltårar den 15:e och vilja hoppa från fönstret (som ligger kanske 2.5 meter upp i luften).

Nej nu vet jag inte vad mer jag ska skriva. Så jag ska se till att göra lite nytta i hemmet innan jag far till skolan för att skriva ut lite grejjer.

2009, någon?

Bög-klädsel?

FL är ibland skrattretande och jag måste skriva av mig. En tråd som handlar om en blivande mamma som fått reda på att hon väntar en son och som är förtvivlad för att hon inte ska få kamma en dotters långa hår, sminka henne, klä henne i söta klänningar och se Lilla Sjöjungfrun med henne. Ja på fullt allvar!

Hon menar vidare att hon inte "tror" på genus för det hela har gått för långt med mammor som klär sina söner i klänningar och (håll i dig!)...gör dem till KVINNOR! Ja för ifall ni inte visste det så är det faktiskt mycket smärtsamt när man byter kön. Man klär patienten i det motsatta könets kläder.

Vidare vill hon inte uppmuntra sitt barn att pussa på andra barn av samma kön för det är att uppmuntra dem till homosexualitet! Jojo, så att alla ni som låter era söner pussa sina pappor gör dem självklart till bögar. Har han en klänning på sig i processen är det bara att spara pengar till en bra modeskola för det är ju spiken i kistan.

Att folk tänker såhär år 2009 skrämmer mig. Denna kvinna säger dessutom att hon är högt uppsatt inom politiken. Och jag som tyckte att den där skräckisen "Martyrs" var läskig. Hej mardrömmar!

Det värsta är att dessa personer är så tjockskalliga. Jag kan vara jättetjock i skallen ibland, men jag försöker oftast tänka efter. "Var det här rätt?" "Tänkte jag rätt där?" Men de här personerna ser bara EN enda verklighet och går efter den. De försöker ALDRIG utmana sig själva och sitt tänkande. Det är ju läskigt.

När man läser om folk som är som denna kvinnan önskar man att en ny lag trädde i kraft. Som gjorde att socialen skulle ta deras barn ifrån dem och ge dem till bättre lämpade föräldrar! Eller att man ska få skriva ett prov varje gång innan man ligger. Är du godkänd får du köra! Är du inte det - no sex for you!

Underbara svenska sommar!

(Bilden är från i våras men typ såhär såg vår mat ut idag. YUM!)

Idag sken solen! Yay! Jo så det var faktiskt varmt nog att grilla. Man kan inte säga att solskenet utnyttjades för vi satt båda inne en stor del av dagen och tok-pluggade inför morgondagens seminarium. Det jag har kvar nu är följande 2 tentor (egentligen 3 men det är en krock och jag får nog välja) och 3 inlämningsuppgifter. Inte SÅ hemskt mycket. En inlämninguppgift är jag på god väg med dessutom. Åh, hoppas jag blir godkänd på allt så jag kan åka till Grekland med ott samvete.

Jag fattar fortfarande inte att vi ska dit! Hehe! Några rädslor jag har är följande: att rummet ska vara smutsigt, att vi störtar med flygplanet på väg dit, att vi störtar med flygplanet på väg tillbaka, att vi störtar med flygplanet både på väg dit OCH tillbaka (!!!), att vi får svininfluensa på semestern och dör, att vi får svininfluensa innan semestern och inte kommer iväg/dör innan. Ja det var nog det. Men jag ska låta en snäll doktor skriva ut lite lugnande till mig som ska användas på flygresan.

De saker jag ser fram emot är dock betydligt fler: sol, bad, SEMESTER, komma bort med älsklingen och se saker och rå om varandra, cykla runt på Naxos, se en massa saker, god mat, goda drycker, solnedgångar, sand, äta glass och att bara vara en turist med kamera, sköna skor och solglasögon (fast det har jag nog inte på mig för det har jag aldrig). Ja det är väl det jag kommer på nu.

Nu är det bara 27 dagar innan vi är där! YAY!

Minigolf!

Ja, då var det lördag kväll. Det känns inte som om jag gjort så mycket idag. Jag har tvättat, bakat bröd, plockat lite, pluggat lite och rensat hos fiskarna. Så lite har jag hunnit med ändå. Men det blir så när de flesta dagar är såhär sysslolösa.

Minigolf spelade vi också nu på kvällen. Det som är irriterande med det är att banorna här är byggda på ojämn mark och de lutar och är inte så bra. Så idag fick jag 76 poäng. Rekordet slog jag i Västervik och det var 62 poäng.

Jag hade velat se på någon bra film på TV ikväll men dessa lyser med sin frånvaro. Konstigt. Sommar och lördag kväll. Borde inte det betyda åtminstone EN bra film? Ibland undrar man varför folk betalar både TV-licens och extra kanaler när det inte finns ett enda bra program på TV.

Längtar

Nu längtar jag verkligen tills vi åker till Grekland. Här verkar ju hösten ha gjort entré lite väl tidigt. Det bara regnar och blåser och är kallt. 14 plusgrader är det ute just nu.

Men den resan är nog snart här (om 29 dagar har vi det varmt och skönt!). Fram till dess har vi fullt upp med plugg. Men idag har jag varit rätt oinspirerad. Hade tänkt att förmiddagen skulle spenderas med plugg och eftermiddagen med städning eller bakning men sånt skjuts upp på morgondagen. Mycket beror på en massa strul med min väns nyckel osv. Men det löste sig och allt är bra nu. Lite plugg fick jag gjort såhär på eftermiddagen. Sov också lite.

Jag vill ut och promenera! Jag har gått upp 100 g sen 15:e juli och det är INTE bra. Dumma moster-kakor! Men så goda! Nu får man ju inga på ett år minst! Annars har jag sedan jag börjat med viktminskningen, gått ner 10 kilo. Inte illa det måste jag säga och jag får ofta höra att jag ser annorlunda ut. Det känns bra. Nu den senaste månaden har det inte rört sig alltför mycket på vågen. Kanske har jag hamnat på en platå, vilket jag hoppas inte är fallet. Min beach 2009 är inte över än!

Inlagd gurka!

Nu är vi hemma igen från vår resa till Västervik. Tillbaka i verkligheten. Regn, rusk och plugg. Och idag har jag ägnat eftermiddagen åt att lägga in västeråsgurka efter ett ungerskt recept.

Man börjar med att sterilisera glasburkarna som gurkorna ska vara i. Sedan kokar man upp den här vätskan. Den innehåller vatten, salt, socker, hela svartpepparkorn, gula senapsfrön, dill, lagerblad, äppelcidervinäger och skivor av pepparrot.

Medan vätskan kokar tvättar man gurkorna och lägger dem i de steriliserade burkarna.

Man häller sedan vätskan över gurkorna för att sedan hälla tillbaka den i kastrullen och koka upp den igen. Ännu en gång häller man den kokande vätskan över gurkorna och lägger på en knivsudd med konserveringsmedel i varje burk och sätter på locket. Att man häller över vätskan och sedan kokar upp den igen och häller över igen är för att döda eventuella bakterier. När detta är klart lägger man burken i en kastrull med vatten och låter vattentemperaturen komma upp till ca. 90 grader och ånga och småputtra lite. Detta gör man så att luftbubblor skall pressas ut och att den kvarvarande luften i burken skall steriliseras. Man låter burken vara i vattnet i 20-30 minuter.
KLART! Nu låter man det hela svalna och lägger burkarna på en sval plats. Man får vänta ca. 2 veckor innan de kan ätas.

Västervik igen!

Nu är jag åter i Västervik! Denna gången med en mysig och sov-galen man! Jag har gått upp, plockat undan lite, gjort i ordning frukost åt mig och ätit upp denna frukost och ännu sover han. Man kan höra de mentala snarkningarna! Viftar på sina söta tår gör han också i sömnen.

Dagens planer: handla, äta lunch, promenad och leta efter en bra jogging-slinga, eventuellt lite bangolf! Jag vill dock gärna klämma in något mer, men det får vi se om jag lyckas med.

Morgondagens planer: gå på stan med kunyi, grilla på kvällen hos vänner.

Nu längtar jag massor till Grekland. Jag såg bilder på en bekants resa på Facebook och han har varit på semester i Grekland och det ser helt UNDERBART ut! Att jag inte kan föreställa mig stället gör att jag inte kan drömma bort mig på samma sätt som älskling men nu när jag sett lite bilder så vill jag åkaaaaa! NUNUNUUUUU!! Men snart är den tiden också här.

Bullar!

Några av dem blev liite väl bruna hehe! Jag gjorde dem på fullkornsmjöl och råsocker. Så nyttiga som möjligt. Man kan ju iofs tycka att jag kunde låtit bli, men men. Nu vilar en del i våra magar och en del i frysen!

Bullbak

I veckan var jag sugen på bullar. Men jag ville ju inte ge efter direkt utan jag bestämde mig att om jag på torsdag fotfarande ville ha bullar då skulle jag köpa ingredienserna. Så igår åkte jag och handlade. Och idag satte jag igång efter joggingpass och lunch. Nu doftar hela lägenheten av nybakta kanelbullar. Det är mulet och regnigt ute så det är rätt mysigt. Ikväll ska vi se film och ta oss någon bulle med té (inte kaffe). Gott!

Ja annars händer det ju inte så förfärligt mycket här. Vi pluggar båda två och så mycket mer är det inte. Jag läser en massa böcker om genus just nu och man VET ju det mesta som finns där men man tänker inte. Så man lär sig mycket ändå. Jag börjar ju undra varför dessa skillnader mellan könen har uppstått. Att som man förväntas man vara på ett visst sätt och som kvinna på ett annat. Och klart det finns biologiska skillnader mellan könen men varför måste kvinnan vara sekundär efter mannen? För det är man ju. Även om det kanske inte är lika tydligt idag som på den tiden då man trodde att kvinnan bara var en bägare och att hela den lilla människan som skulle bli en ny liten person kom från mannen helt.

Semester

För oss blir det mycket semester. Eller fram tills nyligen har det varit mycket fritid. Egentligen är det inte fritid. Vi läser en massa kurser. Jag har bara inte kommit igång ordentligt förrän i förra veckan. Men kurserna är inte speciellt svåra. Det finns vissa knepiga moment, men tänk dig att ha som uppgift att sitta och läsa resten av Twilight-serien. Visserligen stör jag mig rätt mycket på de böckerna, men det är ju rätt skönt att sitta och läsa en bok och inte känna att man inte gör något.

Men trots detta är det ju egentligen inte så kul alla gånger att bara vara här i lilla Skövde. Man blir rätt uttråkad. Som resultat har det tjafsats rätt friskt här hemma. Men vi vet ju anledningen så det löser sig rätt fort också.

Vi har försökt att hitta på roliga saker att göra. Bangolf, grillning, bad, fiske, kvällspromenader, mata fåglarna i Boulognerskogen. Och i veckan blir det bio. Nästa vecka åker vi till Västervik. Jag hoppas på åtminstone en riktigt solig och varm dag så vi kan gå och bada eller nåt.

Men förutom detta så händer det en sak till i sommar som på sätt och vis toppar allt. Detta något sker alldeles i slutet av sommaren. Efter skolstarten. Efter att alla sommarkurser samt resttentor är avklarade.

I vintras kom jag nämligen med ett förslag. Jag hade länge gått omkring och tänkt på sommaren. Jobb, pengar, tid och semesterresa var ord som cirkulerade i mitt huvud. Förra sommaren åkte vi och hälsade på min släkt i Serbien och Ungern. Och det var ju kul det. Mest för mig. Jag ville åka i år igen och träffa dem. Man träffar dem så sällan och jag saknar dem väldigt mycket.

Men samtidigt är vi två här nu. Jag kan inte förvänta mig att älskling hela tiden, varje år ska vilja åka till Serbien där han inte förstår språket och är helt isolerad. Det är ju kul för mig där, som är uppvuxen där och kan uppskatta allt på ett helt annat sätt.

Så jag tänkte vara lite mindre självisk i år och föreslog att vi ska åka på semester tillsammans. Någonstans bara vi två. Mitt förslag var Grekland.

Men saker körde ihop sig rätt mycket. Ingen av oss fick sommarjobb och framtiden var oviss. Veckorna och månaderna gick och med ett ledset suck la vi alla utlandsplaner på hyllan. Det verkade inte bli något Grekland för oss.

Men nu runt midsommar tog älskling upp temat igen. Jag var skeptisk och motvillig i början. Men jag hängde på ändå. Vi pratade med hans släkt och hörde oss för hur man gjorde för att komma undan så billigt som möjligt. Vi tänkte och funderade. Älskling satt som klistrad vid Apollos hemsida och andra hemsidor om billiga resor till Grekland.

Han letade länge och väl och ju mer han pratade om det, desto mer öppen blevjag för idén.Jag ville också. Platser som Naxos och Santorini verkade så spännande och fina. Och en dag! En dag bestämde vi oss! DEN HÄR resan blir det! Vi körde dock inte direkt. Vi tänkte efter. Sedan en torsdag...beställde vi biljetterna!

Så Grekland! Here we come! Vänta på oss med värme och sol! För den 29:e augusti kommer vi!

Här ska det bloggas!

Ja en tid var det hektiskt här men på en vecka nu eller så så har det varit lugnt. Men skriva så mycket orkar jag inte. Det får bli lite bilder från idag då årets första dopp togs!

I Västervik!

Det är faktiskt skönt att vara hemma även om en del planer vi haft gått i stöpet. Gårdagen var ganska skön och avkopplande. Denna dagen ser ut att bli likadan. En kompis kanske kommer över senare och sen blir det en promenad och det är vad som är planerat.

Imorgon går vi dock till affären och handlar inför middagen. Sen lär det bli lunch och efter lunchen ska vi till stan. Där ska vi möta mamma och shoppa lite och så blir det mat på kvällen. Kanske även kompisträff eller så.

På tisdag ska vi grilla och spela paintball och grilla. På onsdag bär det av hem. Tiden går fort.

Västervik!

Om ett par timmar bär det av till hemstaden Västervik! Jag längtar! Men innan dess måste det plockas och städas lite, blommor ska vattnas, fiskar ska matas och en bulgur och kycklingsallad skall förberedas.

Min tenta gick käpprätt åt helvete. Men jag är glad ändå. Jag VET att jag klarar den på omtentan. Den var inte svår, jag hade bara inte så lång tid att plugga. Men nu har jag en hel sommar.

Det regnar och är kallt ute. Men jag har bestämt mig för att jag SKA ha kjol på mig och jag kommer inte låta mig stoppas av lite skitigt väder. Jag vill ha mina nya skor på mig. De som gav mig en massa skavsår i förra veckan. Så jag knappt kunde gå sen på flera dagar.

Nähepp om man skulle börja med det där plocket då.

Hmpfh!

Kul att diskutera med folk som skiter i ens svar.

Jag skrev i en tråd på FL ett ganska långt svar. Ingen annan tyckte tydligen att tråden var intressant för på 2 timmar var jag den enda som skrivit. Vad tror ni svaret blev? "Tack, snällt att någon vill svara. Någon mer med erfarenhet?" Det var visserligen bra att hon tackade iaf. Men när man suttit och skrivit ett rätt långt svar så vill man nog gärna att TS svarar. Det är en sak om många svarar i tråden Då hinner man inte men nu var jag den enda. Aja. Ohyffsade folk finns överallt.

Jag har väntat heeeela kvällen på att mor ska ringa. Ensam som man är har man bara pratat med sig själv.

"Nu ska vi laga mat. Är du hungrig?"
"Jo jag börjar bli det."
"Bra! Blir det bra med fyra körsbärstomater och en halv paprika till maten?"
"Det blir jättebra!"

och

"Hörrö, nu är det dags att börja packa lite smått. Ska vi ta med den lila kjolen?"
"Jo, men var har hänt med den? Den måste ha torkat konstigt!"
"Men pilla inte på den! Det blir inte bättre av det!"

Har man ingen att konversera med får man hålla tillgodo med sig själv. Och jag är utmärkt på att konversera med mig själv, men tyvärr är jag inte alltid sams med mig. Vad gör man åt det tro?

Ensammen

Nu har min älskling åkt. Jag grät tre tårar och gick och la mig i soffan. Somnade med plugget i handen och Knight Rider på TV skärmen.

Jag sa det igår och jag säger det idag igen, men jag är inte gjord för ensamhet. Det visste jag ju nånstans även när jag var singel och bodde själv. Det var kul ibland men när man varit borta och kom hem kändes det bra ensamt här. Och nu blir det desto mer påtagligt när det saknas en annan människa från hushållet.

Men jag förvånar mig själv. Efter de där tre tårarna bestämde jag mig för att detta kommer att gå bra. Och imorgon åker jag till mamma!

Tentor, stress och resor

Imorgon åker min älskling till Stockholm. Jag börjar bli lite ledsen faktiskt. Men det går bra. Jag måste ändå plugga till en tenta jag har på fredag morgon. Sen på fredag eftermiddag åker jag och min vän till Västervik och är där till onsdag.

Det blir kul! Jag ska träffa mamma och vi ska göra en massa saker. Det enda jag tycker är synd är att jag tog för givet att vädret skulle bli bra. Men så verkar det inte riktigt bli. Lördag och söndag verkar bli ganska kalla och gråa dagar men vi får göra det bästa av situationen.

Det är även tänkt att vi ska spela paint ball någon dag. Det blir riktigt kul för jag har inte spelat det nån gång.

Idag är det soligt här men mycket blåsigt och rätt kallt. Nu ska jag plugga lite.

Sommar, sommar!

Helgen har varit mycket varierad. Det är nog det bästa ordet man kan använda för att beskriva hur helgen varit.

Lördagen var en hel dag av ångest, blod, svett, tårar och tandgnisslan. Natten mot igår sov jag inte en blund! Det blev väl sammanlagt en och en halv timmes sömn som spriddes ut över natten. Jag la mig vid 3:00 och gav upp och gick upp vid 5:30. Det handlade om labbrapporten och dåliga (urusla!) labb kamrater som bara MÅSTE skriva allt i sista stund. Då jag dessutom inte ens hade tid.

Igår skulle jag ha suttit och pluggat till tentan som kommer på tisdag, men istället fick jag springa fram och tillbaka till skolan, gråta hysteriskt och vara förbannad. Tack och lov har jag ju världens bästa sambo som dels står ut med mig i det här tillståndet och kan dessutom ge mig hopp, tröst och ett lugn mitt i allt detta. Det flyter nog valium i den mannens ådror och i dessa situationer lyckas den ju smitta över till mig också lite. Fina, fina älskling!

Sen på eftermiddagen då saker löst sig lite med rapporten kunde jag ändå inte sova så vi bestämde oss för att gå till ÖB och köpa solstolar så vi kan sitta på baksidan av huset här och sola nu när det är så fint väder. Vi skulle precis gå hemifrån då min fina vän ringde och frågade vad vi gjorde. När hon hörde vad vi skulle ha för oss ville även hon hänga på. Några minuter senare ringde hon att hennes pojkvän skulle också med och vi skulle ta bilen. Sagt och gjort.

På ÖB inköptes solstolar, ett beach boll set och såpbubblor. Vi lämnade en del saker här hos oss och gick till Boulogner skogen för att kasta freezebee och spela boule. Det var verkligen jätteskönt efter nattens och förmiddagens trauman. Jag slappnade av och mot slutet blev jag riktigt trött. Vi kom hem och jag kände att tröttheten började vinna över mig. Jag fick sova en halvtimme i soffan. Sedan började jag med middagen. Under tiden somnade älskling och jag fick väcka honom när maten blev klar.

På kvällen såg vi Illusionisten på 4:an. Jag somnade mot slutet och efteråt ramlade jag rakt ner i sängen och sov 9-10 timmar i sträck. Det var skönt att vakna utvilad!

Förmiddagen börjades med att jag åkte till min vän och lämnade lite saker hos dem och fick med mig en burk laxröra. Efteråt blev det plugg, städning och lunch. När allt detta var avklarat gick vi ut till baksidan för att testa solstolarna. Min älskling visade sig dock vara lite paranoid och kände sig hela tiden iakttagen. Men jag slappnade av och byggde på den solbränna som jag lyckades få igår av att leka ute.

På eftermiddagen gick vi även en sväng på stan och åt glass och satt på en uteservering och avnjöt lite dricka. Det var mycket skönt och sommar- och semesterkänslan infann sig på riktigt. Efteråt handlade vi lite mat för kvällen och imorgon. Sen satte jag mig ute i solstolen igen. Nu var det skugga och jag kunde plugga lite i lugn och ro.

När plugget var klart gick vi ut och spelade lite beach boll. Då var klockan 19:30 och det var fortfarande varmt och soligt ute. Det är det nu också.

Bortsett från allt trauma var helgen mycket fin och somrig. Det är just såhär jag hoppas att resten av sommaren också ska förlöpa.

Underbar sommardag!

Idag hade jag en riktigt efterlängtad och underbar sommardag! Jag och min vän hade kommit överens om att ses och åka ut till Elins Esplanad och shoppa lite. Sagt och gjort. Somrigt klädda och fina åkte vi ut dit och shoppade loss. För min del blev det ett par fina skor, en kofta och ett par shorts. Förutom det köpte jag även en sån där grej man hänger i garderoben för att kunna förvara skor i. Min älskling var ju inte så glad över alla skor som jämt stod i dörren.

Sen kom jag hem och lagade mat. Tacos blev det och det var riktigt gott för det var ju inte igår man åt det. Om jag inte minns fel var det i mars sist då vi var hos svärmor. Söta svärmor som nästan alltid gör tacos när vi kommer. Världens bästa tacos också!

Sen tvingade jag min älskling att gosa med mig för senare skulle jag och vännen ut igen och ta oss en öl/cider. Det blev en mini-pubrunda. Först gick vi till Krikelins och jag tog en cider och hon en öl. Det var skönt. De har sköna utomhusmöbler att sitta i och vi pratade om allt möjligt. Det var skönt att bara få prata med henne lite och diskutera allt mellan himmer och jord. Efteråt blev det Harrys där ännu en öl och cider dracks upp. Harrys har den bästa cidern jag någonsin druckit. Jättegott päroncider.

Och nu är jag hemma. Jag har med mig en stulen blomma till min fina älskling men han befinner sig i duschen. Han kommer nu snart och då blir det lite gos till. Jag har ju saknat honom. Inte sett honom på hela dagen!

Vägning

Just nu är jag överlycklig! Jag vägde mig precis och vågen visade att jag väger 78.5 kilo. Det betyder att om jag går ner 1.5 kilo till så har jag sammanlagt gått ner 10 kilo. Ja där går det ju även att räkna ut hur mycket jag vägde. Mitt BMI är fortfarande på tok för högt men jag är iaf inte fet nu utan kallas för överviktig. Det känns underbart. Riskerna för min hälsa är inte så höga nu som de var innan och jag ska jobba på att få ner mitt BMI ännu mer. Jag ska försöka ta mig ner till en vikt på 67-70. Vid 70 så kommer jag inte att kämpa med näbbar och klor för att gå ner i vikt så mycket mer. Jag vill nå mitt mål till nästa sommar. Men vi får se vad som händer. Detta känns jättebra nu!

Rädd

Åh jag är så rädd!

Är ensam hemma och jag hörde nåt ljud! Nu sitter jag här med alla lampor tända och kökskniven nära till hands.

Gäss och klotter

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade. Jag skriver inte mycket här men det är en hel del annat att göra och så har jag ingen lust ibland.

Men idag var jag på promenad. I Boulognerskogen här bor det en familj gäss. En mammagås en pappagås och en bebisås. Denna bebisgås är dock inte så bebisaktig längre för han är förra årets...produktion. Så han är nog egentligen ganska fullvuxen fast han fortfarande är kortare än mamma och pappagås.

Detta är anledningen också till varför jag inte tänkte att det skulle bli farligt att gå förbi dem när de satt mitt på vägen i Boulognerskogen. Mitt på den lilla stig jag hade bestämt mig för att gå på. Men för säkerhets skull saktade jag ner och gick långt ut till vänster för att inte förolämpa dem. Men plötsligt reser sig pappagås och går emot mig och väser "HSSSSSSHSSSS!" och lyfter huvudet mot mig i en hotfull gest.

Jag som har lite trauman med sammandrabbningar med fullvuxna tuppar på min mormors hönsgård, blev såklart rädd. Jag överägde att göra en hotfull gest tillbaka men jag är för rädd om mina ögon...och mitt fett. Så jag backade. Då fick jag gå förbi för pappagås. PHEW!

På väg hemåt såg jag hur skitungar (för jag vill inte tro på att vuxna människor gör sånt här) har klottrat på tunneln vid högskolan igen. Jag har tappat räkningen för hur många gånger klottersaneringsbilen har varit här sedan i början av året. Idag såg jag dem igen, men då vid Gothia Science park där några idioter hade spraymålat deras skylt. Varför gör man såhär? Har man verkligen så tråkigt? Inte nog med att det är fult som fan (för inte fan är då detta konst) så är det nog ganska dyrt att ta bort det. Visst det ger väl lön åt någon, men jag förstår fortfarande inte syftet.

Frusen man söker...

...värme?

Bilden togs den 18/5 runt halv åtta på kvällen. Det var väl kring 15 grader ute. Men han fryser ändå min lilla älskling.

Och jag som trodde att jag var frusen. Förr i världen brukade jag sova med tjockt täcke plus två fleece filtar och strumpor på om somrarna. Sen blev jag tjock.....

Skryt

Jo detta med att skryta funderade jag på nu under eftermiddagen då jag borde funderat på plugget.

Vissa i min närhet har en tendens att göra det. Och det irriterar mig som fan! Men vad är då skryt kan man undra. Får man inte ge sig själv beröm eller berätta något bra man gjort för andra? Och jag kom fram till att det inte är det jag stör mig på.

Det som blir irriterande och i många fall även pinsamt är när personen gör det på ett visst sätt. Men en viss ton som säger "Jag är bättre än dig!". Jo mitt självförtroende är inte den bästa. Men att någon berättar något roligt kan jag ändå ta och glädjas med personen. OM det sägs på rätt sätt.

Sen anser jag att skryt är en process egentligen. Pratar jag med en person en gång och denne berättar att han/hon vunnit 5 000 000 kronor på en frågesport och säger "Fan jag är bäst!" - det är inte nödvändigtvis skryt. Men pratar jag med personen igen och har då själv något att berätta så som att jag klarat en tenta som jag pluggat till dag och natt och personen säger "Jaha. Kul." då var det nog skryt. För då kan ju personligen uppenbarligen inte ge mig samma glädje som jag gav denne.

Fast sen kanske jag har för höga förhoppningar på folk. Jag blev lite rörd och tårögd nästan när min kompis sa att hennes syster (som jag aldrig träffat) är med barn. Så jag kan ibland bli jätteglad för andras skull. Då förväntar jag mig nästan att de själva ska bli glada och visa det när något gott händer mig.

Och jag vet då sjutton inte om det är rätt. Förra veckan gjorde jag tzatziki. Den blev supergod! Men älsklingen min sa typ "Ja. Gott." och jag blev besviken. Har jag egentligen rätt att ha såna förväntningar på folk?

Svar: Vet inte. Detta är ännu en sak jag får fundera på.

P.S. Vad filosofisk bloggen blivit på sistone. Men det är kul att skriva ner sina tankar ibland.

Jag blir så trött!

Jag är en sån där person som är lite halvt konflikträdd. Jag vill inte alltid bråka öppet med personer om det kan undvikas men min stubin är ganska kort så ibland blir det så ändå.

Nu har vi internet här. Och jag deltar gärna i diskussionstrådar. Jag gillar att diskutera med folk. Men något jag har en sån där hatkärlek inför är att bråka med någon. Man släpper loss en del aggressioner på någon lämplig människa och det blir så befriande på något sätt.

För ett tag sen skrev jag en kommentar i en blogg. Jag var anonym för dels ville jag inte ha min inkorg full av mail och inte få min blogg här förstörd. Jag gillar min anonymitet på något sätt. Samtidigt inser jag att har man en öppen blogg där man skriver var man bor och har bilder på sig själv, ja då är man allt annat än anonym. Men jag gillar tanken i alla fall.

Nå denna kommentaren var av det negativa slaget. Men jag ska säga att beslutet att skriva den föddes inte på en dag. Jag började störa mig och till slut skrev jag något. Då ser man hur folk hoppar på en om att man är anonym. Jag ska tillägga att den som fick kommentaren fick även min e-mail adress där vedrebörande kunde ha besvarat kommentaren. Men nej. Kommentaren lades ut för allmän beskådan (inget fel det iofs. men tonen den lades ut med var lite "Go get her!") och läsarna blev rabiata. Skrek en del hemskheter efter mig. Men det jag fann intressant var att medan de skrek både det ena och det andra om mig så skrek de också att det jag höll på med var förtal och allt sånt.

Kommentaren var dock om än anklagande så ändå ödmjuk på ett sätt. Man läser ju det som skrivs. Inget annat. Man får den bilden som någon annan ger en genom sina nerskrivna ord. Och detta skrev jag också. Ändå påmindes jag om att jag inte visste ens en tiondel av vad som hänt. Nej, nej. Men upplys mig då innan du skriker. Är det MITT fel om jag tolkar saker på ett sätt som skrivs av en annan människa? Som förresten var anonym själv.

Det är ibland samma ton i olika diskussionsforum. Detta har fått mig att tänka över hur jag beter mig på internet. Jag själv kan ju säga saker jag annars inte hade vågat säga ansikte mot ansikte. Är det bra eller dåligt? Jag påstår att det är både bra och dåligt. Man blir gärna feg när man kan välja att vara anonym. Men samtidigt kan en feg eller redan konflikträdd människa få säga sin åsikt.

Jag antar att vill man så gärna så kan man ta reda på vem som finns bakom en viss alias på internet. Det har dock aldrig legat i mitt intresse. Men jag vill samtidigt inte bli föröljd varken på internet eller annars bara för att jag tycker på ett visst sätt om en viss sak. Lika lite som jag förföljer andra. Detta kan jag dock inte kontrollera när jag väl avslöjat min identitet. Kontentan av det hela är ju att anonymiteten har helt klart sina fördelar. Men också sina nackdelar. Så vad är rätt lösning?

Jag vet inte svaret på det men jag tänker klura. För jag är trött på mig själv. Ja minst lika trött som jag är på andra som håller på med påhopp. Kanske blir jag mindre anonym i framtiden.

ESC - Semifinal 2

Ja eftersom jag nu skrev om semifinal 1 så måste jag ju skriva om 2:an också som var mycket bättre. Jag hade 8 favoriter som jag ville skulle gå vidare. Alla gick inte vidare tyvärr. En av absoluta favoriterna Irland hamnade ju utanför. Detta tycker jag är synd och skam. Deras låt var ju jättebra. Bra mycket bättre än den där kråmande, sliskiga Sakis från Grekland. Och miltal bättre än Ukrainas bidrag. Jag försår inte lockelsen av en medelålders kvinna som håller på och sexar sig på scenen.

Detta med sex är jag alltid lite skeptisk till som tema. Det är ju så jäkla uttjatat. Många säger i alla fall att Ukrainas bidrag var sexig. Det tycker då inte jag. Då tycker jag (faktiskt) att Estlands är bra mycket sexigare. Ja Estlands bidrag var ju en favorit i vår soffa. Inte min favorit då utan min älskades. Det svettades rejält när den skulle komma. Handsvetten på mina lår gick ju inte att ta miste på hehe! Och så fick jag inte säga ett knyst. Men den var ju fin.

Min favorit ikväll var Norge. Jag hoppas som sjutton på att den vinner. Den är så fin så man får en klump i halsen och vill böla för hela världen att se. Men man gör inte det för man skulle ju bli retad till (ytterligare ett par) tårar. Ja den överträffar Bosniens bidrag i år. Så vacker och glad och ändå lidelsefull på något sätt. Ja den har ju allt för att jag ska tycka om den!

En anna låt jag gillade var Albaniens. Det är sant att hon rör sig lite stlet och tafatt på scenen och att den där blå gubben med inget ansikte var läskig och tvillingarna Ben Stiller var något skrattretande, men vilken röst! Ja man ryser ju lite. Hon påminner i och för sig om en av mammas kompisar i en yngre version, men allt det tar man sig ju förbi.

Jag ville även att Azerbaijan skulle gå vidare för jag gillar Arash även om hans låtar är mycket enformiga och det gjorde den. Så jag är nöjd.

Nej, det var inte så hemsk mycket som jag var missnöjd med ikväll. Jag gillade inte Lettands låt. Ungern kom inte vidare men även fast det i mina ådror flyter röd-vit-grönt blod så tyckte jag inte att det var fel val. Tyvärr Ungern! Kom tillbaka nästa år och ta med er något i stil med Nox eller något annat spännande!

Nej så jag avslutar för kvällen och lägger mig. Imorgon är sista labbdagen och innan dess blir det ju en anatomitenta. Så jag säger god natt!

ESC - Semifinal 1

Vi har längtat och längtat och laddat och längtat lite mer. Nu är det ESC igen!

Jag orkar nog inte skriva alltför mycket. Men jag kan inte fatta att Armenien gick vidare. De var läskiga och sången var helt bedrövlig. Musiken var bra men resten var bara bläää. Det land jag hade svårast för ikväll var dock Bulgarien. De skrek som stuckna grisar och det skulle föreställa sång? Nästa gång, lämna tortyrredskapen hemma och ta lite sånglektioner. Att tanterna hade klämt in sig i vidriga tutt-dresser och såg skitläskiga ut allihop gjorde det hela inte bara omöjligt att lyssna på utan även omöjligt att titta på.

Jag gillade Bosniens låt jag. Får lite tårar i ögonen av den sådär. Det är en vacker låt både till melodin och betydelsen.

Sen hejjade vi såklart på Malena då och hon var ju bra. Mindre bra saker var en tråkig scen och att ljudet inte funkade så bra. Men trots ljudfelet så lät hon ju bättre än många andra.

En sak jag inte förståd vad den där mellanakten Ryssland hade. Jag kanske är helt tappad men jag fattar inte om all militär utrustning med stridsvagnar och flygplan och massa militära kläder var ett skämt eller inte. Hur som helst var det inte kul och mest bara obehagligt. Och var det inte ett skämt (vilket är ju vad jag misstänker) så är det ännu läskigare.

Nej, detta är vad jag orkar med nu. Nu blir det sängen för jag har en tidig labb imorgon. Eller har jag? För mina labbkamrater har inte hört av sig om de kunde eller ej.

Stavgång

Titta, en (töntig) bild!

Jo alltså detta med stavgång var i mitt huvud alltid (fortfarande?) en tant-grej. Jag sa att när jag fyller 30 ungefär då kan jag tänka mig att köpa stavar att gå med. Inte för att 30 är tant-ålder men jag menade ju på att då är man ju mogen. I och för sig undrar jag om/när jag kommer att bli mogen för 30 är ju bara 6 år bort och den tiden räcker nog inte, men det är ett annat tema.

Men häromdagen då jag var på den där turbo-promenaden så tänkte jag att ett par stavar hade ju varit kul att ha med sig ändå. Man går ju där och viftar med armarna ändå. Så jag funderade och tänkte att lite till ska jag fundera på det innan jag bestämmer helt, men i går var jag på en liten shopping-runda och såg en tjej i min ålder som precis hade köpt ett par stavar och hon stod och inspekterade dem tillsammans med sin kille. Så jag sprang in på Stadium och spontanköpte ett par!

Idag var det premiär-tur och det gick bra. Man jobbar verkligen mer med armarna och överkroppen och jag kan lätt tro att man bränner mer. Jag läste att man bränner ungefär 46% mer än om man går utan stavar. Det är ju inte illa. Nästan 50% mer!

Det var ju lite pinsamt och jag gick inte ut förrän 19:00 med tanken att jag inte vill bli sedd. Sen gick vi där det inte var mycket folk och så lär jag ju fortsätta eftersom jag måste dels vänja mig vid att gå med dem och se ut som ett proffs och dels för att den där tant-stämpeln är svår för mig att sudda ut.

Min älskling var ju bra gullig. Han sa att "Neeeej, inte är detta tantigt inte!" men när han skulle prova så vågade han bara gå med dem tills han såg en människa på andra sidan gatan! Då var det bråttom med att trycka dem tillbaka i mina händer.

"Men du sa ju att det inte var pinsamt och tantigt!"
"Öh, neeej men...jag är ju man!"

Sexist much?