Skryt

Jo detta med att skryta funderade jag på nu under eftermiddagen då jag borde funderat på plugget.

Vissa i min närhet har en tendens att göra det. Och det irriterar mig som fan! Men vad är då skryt kan man undra. Får man inte ge sig själv beröm eller berätta något bra man gjort för andra? Och jag kom fram till att det inte är det jag stör mig på.

Det som blir irriterande och i många fall även pinsamt är när personen gör det på ett visst sätt. Men en viss ton som säger "Jag är bättre än dig!". Jo mitt självförtroende är inte den bästa. Men att någon berättar något roligt kan jag ändå ta och glädjas med personen. OM det sägs på rätt sätt.

Sen anser jag att skryt är en process egentligen. Pratar jag med en person en gång och denne berättar att han/hon vunnit 5 000 000 kronor på en frågesport och säger "Fan jag är bäst!" - det är inte nödvändigtvis skryt. Men pratar jag med personen igen och har då själv något att berätta så som att jag klarat en tenta som jag pluggat till dag och natt och personen säger "Jaha. Kul." då var det nog skryt. För då kan ju personligen uppenbarligen inte ge mig samma glädje som jag gav denne.

Fast sen kanske jag har för höga förhoppningar på folk. Jag blev lite rörd och tårögd nästan när min kompis sa att hennes syster (som jag aldrig träffat) är med barn. Så jag kan ibland bli jätteglad för andras skull. Då förväntar jag mig nästan att de själva ska bli glada och visa det när något gott händer mig.

Och jag vet då sjutton inte om det är rätt. Förra veckan gjorde jag tzatziki. Den blev supergod! Men älsklingen min sa typ "Ja. Gott." och jag blev besviken. Har jag egentligen rätt att ha såna förväntningar på folk?

Svar: Vet inte. Detta är ännu en sak jag får fundera på.

P.S. Vad filosofisk bloggen blivit på sistone. Men det är kul att skriva ner sina tankar ibland.