Hej då!

Nu åker vi till Göteborg och imorgon 8:10 lyfter planet mot Santorini!

Inte en dag för sent!

Just nu är det mörkt ute och regnet bara vräker ner. Det blixtrade nyss också! Älskling säger att vi åker inte en dag för sent och han har rätt. Nu blir det sol, bad och äventyr för vår del!

I eftermiddag var vi på matfestivalen och åt mat där och kikade. Jag kunde dock inte riktigt slappna av för jag tänker bara på den här jävla svininfluensan. Jag hoppas verkligen att vi båda slipper den i alla fall nu under den närmaste veckan tills vi kommit hem. Sen kan den väl komma om den nu absolut måste, men helst slipper jag den helt.

Matfestivalen var kul. Älskling köpte en matkupong och vi åt en massa små smakisar av maten. Jag åt en medeltidsmåltid med vad jag tror var vildsvinskebab och grönsaker samt sås, bröd och sylt till. Den var god. Sen åt jag någon thaimat. Älskling tog lángos, en hamburgare och en pizza. Pizzan delade vi på iofs.

Sen handlade vi lite snacks inför resan. Jag inbillar mig att vi kommer att gå hungriga i ett dygn från och med att vi går hemifrån. Jag vet inte om vi kommer att hinna köpa mat innan vi ska vidare från flygplatsen i Grekland sen så jag köpte en massa kex och blåbärssoppa så vi kan ladda innan resan och ha med oss på resan.

Nerverna gör sig påminda nu, men jag är trots allt rätt lugn det är bara resfeber och inte flygrädsla nu. Den kommer nog att komma när vi är på flygplatsen och sedan innan vi ska på planet osv.

Nu ska jag surfa vidare och sedan packa det sista innan vi ska åka. Tåget avgår härifrån runt 22:00.

Svininfluensan

Jag har faktiskt blivit rejält uppskrämd av all medias tjat. Aftonbladet är speciellt bra på att skrämma folk. Och visst, Aftonbladets skriverier ska tas med en stor nypa salt. Imorse läste jag ett reportage de gjort med sju personer som har/har haft svininfluensan. De flesta (alla) beskriver att det inte är så farligt. Men vad läser man i rubrikerna? "Vännerna var rädda" och "Kompisarna blev rädda. Du kan dö, trodde någon". Varför citerade de inte de delen där det står "Inte så farligt som det låter"?

Jag antar att det säljer mer om man skrämmer folk. Men fult är det hursomhelst att skrämma upp en massa människor som de gjort. Häromdagen bad de dessutom om ursäkt för att de använt felaktiga källor/fakta i en artikel om just svininfluensan.

Personligen är jag rätt rädd för den. Mest för att det är de i min ålder som tidigare varit friska som verkar drabbas värst. Eller är det också bara uppgjort och uppblåst av media? Det har smittats runt 700-800 människor i Sverige såhär långt och endast 4 av dessa blev allvarligt sjuka. Och i Sverige har ju ingen dött ännu.

Inte långt kvar

När man tvättar inför en resa är det alltid lite extra spännande. Jag vet inte men för det mesta hamnar detta på min lott. Kontrollmänniska som jag är.

Men denna gången har jag bestämt att inte ta med mig så mycket. Inte blir det lättare för det dock! Nu måste man ju noga överväga vad man ska och inte ska bära med sig! Tröjor och byxor/kjolar är ju värst. Dvs. allt! Man vill ju kunna välja på plats men oftast används inte allt ändå och det är ju synd att bära på skiten. Speciellt nu när man åker tvärs genom Europa.

Dessutom ska man städa och allt.

Aja!

Igår var det fest. Det vi kom överens om och skröt om båda två var att inte skulle vi bli fulla inte, vi skulle vara ansvarsfulla och gå upp tidigt och gå i skolan dagen efter, därför skulle vi dricka ansvarsfullt också.

Det vi glömt bort är att vi inte är sprittåliga alls! Vi är som dåliga tamponger! Två droppar alkohol och så är vi fulla som grisar! Så blev det även igår. Sakta, sakta märkte jag hur jag blev på bättre och bättre humör. Skrattade högre och högre! HAHAHAAA! Och sen hoppade jag upp och skrek "Jaaaa!" när jag vann på Uno. Sen även när jag bara inte kom sist.

När det blev dags att gå till kåren gick det vingligt till! Ja så jävla vingligt och blint att jag lyckades slicka lite asfalt! Två vackra skrapsår pryder mitt knä. Att jag inte var lite mer klyftig och visade upp dem för kårpersonalen för att komma in gratis! "Titta! Beach-tema! Sommarknän!" Men innan kåren ens blev aktuell satt jag och ville svimma både höger och vänster. Jävla klackar. Innan vi gick kände jag mig vacker och graciös. Ja som Snövit, skröt jag för en Andreas som ideligen kollade in mig. Tro inte att jag inte såg! Så fin var jag ju! Men jag kan säga att när man väl slickat asfalt och ens älskling slängt sin petflaska med ouzo (som det förresten fanns en svart sten i!) för att rädda ens liv, så känner man sig inte lika fin och graciös.

Men jag tog mig samman ändå och vi trampade iväg till kåren. På vägen skrek älskling "Titta han spydde där!", detta är lite småkomiskt såhär i efterhand!

Väl på kåren vart man ju skinnad! Tydligen kostar det 70 kornor för gäster att komma in. Vännen min var smart, hon smet hon.

Vi var inte där speciellt länge. Gick runt, dansade lite, sen skulle vännen hem direkt. Vi stannade en kort stund till men gick hem sen också.

Jag tvättade av sminket och ramlade i säng men kom på att jag måste rengöra såret. Älskling sa något om handdesinfektion, men den är ju på tok för stark och det visste jag men gick med på det ändå. Så när handdesinfektionsmedeln mötte såret blev det skrik och gråt-fest. Till slut lyckades jag sluta gråta. Då sa älskling att han inte mådde så bra och jag tror han kanske rapade lite konstigt. Något var det i alla fall för jag fattade direkt allvaret och blev genast lite mer vaken och hämtade en hink. Som verkligen behövdes.

Imorse var vi båda helt utslagna. Älskling kom faktiskt inte iväg till skolan men det gjorde jag och ville somna hela tiden. Kaffemaskinen slutade dessutom fungera idag så det blev ju inte bättre av det heller. Men jag sov gott i eftermiddag. Ja så gott man kan med en plötsligt mycket piggare älskling. En gång klappade han högt och menade på att jag skulle upp. Då började jag gnälla och gråta lite och vände mig om och sov vidare. Sen skulle han väcka mig för att ge mig telefonen och så pratade han på om saker jag inte minns nu. Vad sjutton gör man med en sån? När han sover då sover han. Då kan han till och med bitas! Men när han är vaken då ska ingen annan få sova! Vilken stil va! Men man kan inget annat än pussa honom på kotthuvudet och klappa lite på honom. Då blir han glad och spinner som en katt.

Räkningar II

Jag ske ju om räkningar igår och att det var tufft denna månaden.

Tydligen inget jag bara inbillat mig.

Idag är det skolstart. Och jag åt precis en god och stadig frukost, men jag har ont i magen. Som man mest alltid har när skolan ska börja. Jag tror/hoppas att vi inte är för många på kursen och...tyvärr hoppas jag att det inte är några utbytesstudenter på någon av mina kurser. Elaaaakt. Men jag har inga bar erfarenheter av att arbeta med dem. Inte amerikanerna och inte "indierna".

Vi får se hur det går. Nu är det dags att borsta gaddarna, hitta något presentabelt att ha på sig och knalla iväg.

Imorse fick jag dessutom en klump i magen efter att jag vaknat för det är bara 4 dagar kvar och då är vi i luften!

Räkningar

Att göra av med pengar på tråkiga saker så som räkningar tycker jag är mycket jobbigt. Augusti månad är rötmånad på fler en ett sätt på grund av detta. Skolan börjar. Och det innebär ofta stora utgifter. Nyss gjorde jag av med 907 kronor! Man får ju lätt panik!

Jag betalade en räkning för en dvd-spelare vi köpte i juli. Räkningen kommer ju efterhand. Så den kanske inte räknas till skol-grejjer. Men jag betalade också kåravgiften. Att ha kåravgiften betald är dock ganska skönt. Då kan jag registrera mig på mina kurser innan vi åker. Men dvd:n hade jag gärna väntat med en månad till hehe!

Nu hoppas jag på att jag ska snart få betyg på mina sommarkurser så jag kan få CSN också i september. Då får man ju liksom för augusti också. Men innan det är det alltid nojigt. Speciellt som jag förlorade CSN förra hösten. Då blir jag extra nojig nu.

Äh jag bara babblar. Nu ska jag baka bröd.

En söndag i livet

Imorgon börjar terminen officiellt. Nya studenter ska börja skolan osv. Hösten är här.

Idag var en hyfsat bra söndag. Jag städade lite och sen efter lunch promenerade jag ut till Aspö Gård där det var bildterapi. Jag vet då inte om jag tyckte att det var så bra men det inspirerade mig i alla fall att måla lite nu på kvällen.

Sen var jag jättetrött när jag traskat hem. Älskling lagade middag och efteråt somnade jag i soffan och sov i två timmar! Vaknade pigg vid 22:00 och målade som sagt. Men nu börjar gäspningarna komma igen. Så det blir nog sängen snart.

Älskling och grisarna

Älskling spelar Rome total War.
Han: "Nu skickar jag grisar!"
Jag: "I krig?"
Han: "Ja."
Jag: "Vad ska dom göra då? Bita folk?"
Han: "Jag vet inte."
Han: "Här kommer dom!"
Han: "Fan! Dom började brinna!"
Jag: "Haha! Då blir det barbeque!"
Han: "Dom börjar brinna, sen löper dom amok!"
Han: "Inte vad jag tänkt mig. Inte vad jag tänkt mig precis!"

Nej nu byter jag om och lämnar det här dårhuset med brinnande grisar som löper amok! :D

Huvudvärk, middag och monopol

Nu har vi varit iväg hos våra kompisar hela eftermiddagen. Vi spelade monopol och åt middag hos dom. Det var rätt kul. Men mot slutet, när vi började inse att vi skulle förlora så tappade vi båda humöret lite. Hehe!

Jag spelade ju rätt snällt, men det får jag ju låta bli nästa gång. OM det blir ett nästa gång för efter idag så han man ju ingen vidare lust till det. :P

Ikväll ska jag och min vän ut på kåren. Det är back to school nu. Det blir kanske trevligt att träffa lite folk som man känner och fråga hur de haft det i sommar.

Och vet ni vad? Jo om en vecka exakt, äter vi middag på en fin, mysig grekisk restaurang. Då har ingen av oss huvudvärk och ingen är på dåligt humör för att vi förlorat på monopol.

KLART!

Det har sett ut som ett bombnedslag här i vardagsrummet och soffan. En 10-15 böcker och en himla massa papper har "prytt" såväl vardagsrumsbordet som båda sofforna, ibland även golvet. Men nu är det äntligen slut på det. Efter ett par veckor med intensivt pluggande är det över för den här gången. Sista tentan är skriven. Nu kommer nästa omgång tentor i slutet på oktober tror jag som de brukar göra.

Nu ska jag fokusera på skolstarten. Det som är skönt är att i och med att vanan sitter inne kanske jag klarar av att plugga lite om dagarna också och inte skjuter upp precis allt till sista veckorna. Fast, äh! Vem försöker jag lura? Om två månader sitter jag ändå här i mitt bombnedslag haha!

Att vi tydligen ska läsa tre stycken kursen alla på 7.5 hp kommer knappast att underlätta. En skum del i detta, som jag funderar över är labbarna i patofysiologi. Det står att vi ska lära oss ta venprover, blodtryck och EKG. Det låter sannerligen konstigt. Sånt gör ju sjuksköterskor, inte labb-folk, eller har jag missat något? Jag lär ju i alla fall svimma om jag ska behöva sticka någon i dennes vener. Tänk om jag lyckas göra ett stort hål och venblodet sprutar mig rakt i ansiktet. Då lär mitt maginnehåll spruta i ansiktet på den stackars försökspersonen/patienten. Usch!

Annars gäller ju Grekland nu. Och som jag tjatar i den här bloggen om Grekland, men jag längtar faktiskt. Till allt bortsett från just flygresan. Men om två timmar ska jag prata med en snäll AT-läkare som förhoppningsvis skriver ut en del bra lugnande medel till mig. Helst av en sort som lugnar mina nerver men inte söver mig.

Sen efteråt ska jag faktiskt träffa en kompis som nyligen flyttat till Skövde igen. Vi har inte setts på jättelänge! Men nu blir det ju förhoppningsvis ändring på den saken. Sen vill jag gärna komma ut också. Det är fint väder och skulle vara skönt att ta en promenad och röra på mig.

Och så var det ju flygrädslan

Hittills har jag ändå haft det rätt lugnt med den biten. Men imorgon är det sista hindret innan resan avklarat och det för mig mycket närmare till den där punkten. Om 10 dagar är jag i luften liksom!

Inatt fick jag enorma problem med detta. Jag glömmer det för varje gång. Hur jobbigt det känns såhär innan. Men i år är det nog värre än nånsin. I måndags skröt jag friskt för min vän "Jag tar det med ro!" sa jag. Men det är en fet lögn numer. För inatt hade jag verkligen dödsångest. Tänkte att nu är det inte långt kvar av livet för mig. Det gjorde ont i magen och jag var så rädd att jag inte ens klarade av att gråta. Bara gny lite och vända och vrida på mig mest.

Älskling hade också en tuff natt. Han fick inte mycket sömn heller men hans anledning var en annan än min. Jag misstänker att han var nervös inför sin tenta imorse men vad vet jag. Får fråga när han kommer hem.

Men nu har jag i vilket fall verkligen bestämt mig för att försöka gå till botten med den här rädslan för såhär kan jag inte ha det. Men jag ser inte hur någon ska kunna bota mig. För jag vet ju alla dessa säkerhetsfakta med att man måste flyga varje dag i typ 80 år för att krascha, men säg det till de där människorna som satt på det där spanska planet! Eller de som satt på Air France planet som bara försvann! Det räcker med att man kraschar en gång, man åker sällan flygplan igen. Eller buss, eller bil. Man andas nog inte så mycket mer sen heller när jag tänker efter och det är det som gör mig så hysterisk. För medan det inte händer ofta att ett plan kraschar och det händer oftare att bilar eller bussar gör det så vill jag tro att man har en större chans att klara sig när man sitter i en bil och kör in i ett träd än man har om man kraschar i ett flygplan.

Jag hoppas för allt i världen att den lugnande medicin jag ska få på torsdag är stark nog så jag inte hyperventilerar på planet såhär.

Facebook

Jag har ju som många andra ett konto på facebook. När jag skaffade detta konto för lite över två år sen, fanns där bara mina vänner. Lite tidigare hade jag dock skaffat ett konto på en ungersk sida som är lite lik facebook. I alla fall i syftet: samla alla dina bekanta. För det var precis det man gjorde. Det märkte jag väldigt snart. Många har flera hundra vänner där och där står jag med mina 65. Av dessa 65 pratar jag idag med 2. En av dem är min bror. Den andra pratar jag inte med speciellt ofta.

Nå, facebook var det ja. För ungefär ett år sen började mina vänner från Serbien och Ungern skaffa sig facebook konton. Eller vänner...bekanta var det ju. Vissa av dem minns mig inte ens längre, det kan jag garantera. Och varför skulle de? Det har gått 10 och ett halvt år sedan jag flyttade till Sverige, men snart 11 år sen jag flyttade från min hemby. Så man undrar varför de SKULLE minnas en. Eller de kanske en har vag aning om vem jag är, men mycket mer än så är det inte.

Att folk som på den tiden inte var så mycket mer än bekanta, nu inte kontaktar mig stör mig inte mycket. Men jag blir lite ledsen när folk jag faktiskt var kompis med, som jag faktiskt umgicks med i skolan och pratade med dagligen och sedan även på helgerna. DET gör mig ledsen. Och det är ju inte bara deras fel. Jag är ju också för feg för att ta kontakt.

Förra året hade jag kontakt med en sån vän. Fast vi var inte ens speciellt tajta och umgicks inte alls på fritiden "back home". Men HON tog kontakt. Och jag var glad. Men jag vet då inte vad som hände. När man flyttar såhär långt så ses man inte med samma ögon där. Vi flyttade precis innan bombningarna också. Så man ses lite som en förrädare kanske. Jag vet inte. De har varit med om något hemskt som vi slapp.

Dessutom är Svergie ett bättre land än Serbien. Här behöver man inte kämpa på samma sätt som där nere. Jag vet inte. Men de gillar ju att tro att man har det lätt. Och det får de göra. Men det skapar ju ett "vi" och ett "ni". Och det är ledsamt. För den där "vi" och "ni" finns ju emellan ett gemensamt "oss". Och här säger jag inte att det bara är dom som skapar detta. Vi som flyttat bidrar säkert också.

Mamma och jag brukar diskutera sånt här lite bittert ibland. Att när man kommer ner dit får man ofta höra "Jaaa, i Sverige måste ni ha det såååå mycket bättre!" och att det inte finns något man kan säga på det där. Älskling fick också höra sånt (men jag vet inte om jag översatte) när vi var där nere: "Vad sjutton gör du i det här landet! Sverige måste ju vara sååå bra och fint! Varför kommer man hit då?" Eh? Man har väl släkt?

Nå, det jag ville var inte att klaga på just detta. Men det gör mig ibland ganska ledsen när jag ser bilder på dessa människor. Vissa av dem har gift sig och skaffat barn och jag vill så gärna skriva och gratulera till giftermål, barn osv. men känner att jag inte kan det. Något stoppar mig. Jag tänker att "Kommer de ens ihåg vem jag är?" "Vad kommer de att tro om att jag skriver till dem?"

Och det är lite ledsamt. Jag kommer ihåg de flesta där så som de varit när jag lämnade landet bakom mig. 13 år gamla och folk man kunde prata med. Men livet gick vidare för dem så som det gjort för mig. Och idag är det 11 år senare och vi är vuxna människor med vuxna liv som håller på att glömma varann. 11 år sen när jag åkte därifrån skickades min minnesbok runt bland mina klasskamrater och alla skrev något fint i den. Många skrev: "Kom tillbaka snart!" "Du kommer att vara saknad!" Men nu 11 år senare är den nog säkert att säga att ingen av dem väntar på mig där och att ingen saknar mig heller. Det svider lite, för ibland kan ju sakna det livet lite lite. Men samtidigt är det ju så livet är. Man går vidare, man växer upp och kanske skulle det också underlätta för mig om jag faktiskt skrev ett "Grattis!" emellanåt.

Flygrädsla

Jag lider ju av flygrädsla här som det kanske märkts också i de inlägg jag skrivit om Grekland.
Men nu har jag tagit tag i den biten, i alla fall gällande just Grekland då. Jag ska få lite lugnande utskrivet på torsdag som ska hjälpa mig med att ta bort den värsta av rädslan. Sen i höst ska jag kolla på lite alternativ för att bota den på riktigt för det känns faktiskt riktigt jobbig detta.

Jag tävlar om ett hudvårdsset hos Lady Dahmer.

Var med och tävla HÄR du med!

Tävlingen avslutas Tisdagen den 25:e augusti.

Fredagsmys!

Igår vad det fredag och då var det alltså dags för fredagsmys. Vi åt en lättare middag klockan fem och vid sex kom kompisarna över och vi styrde våra steg mot minigolfbanan! Jag sopade banan med dem alla! Fick 66 poäng totalt, vilket är rekord för mig här i Skövde.

Sen kom vi hem till oss och tände grillen med en massa torra kvistar och gräs. Skapade grillpinnar och grillade korv och mashmallows. Det var gott, trevlig och mysigt. Vi skrattade massor och pratade. Killarna blev knäppa och blev återigen 3 år gamla och brände svampar och marsmallows.

Efteråt blev det en form av princesstårta med någon päronfyllning och så såg vi på film. Jag var nära att somna ibland under filmens gång och kompisarna gick hem trötta efteråt. Det var en mysig och fin dag.

Igår blev jag även klar med den sista sommarkursen och postade arbetena så nu är det bara två tentor som är kvar sen väntar Grekland. Men innan dess ska vi hinna börja skolan. Det blir spännande! Och så är Matfestivalen precis dagarna innan vi åker. Det slutar faktiskt den 29:e.

Nu regnar det utomhus men om två veckor äter vi kanske middag på en fin grekisk restaurang och stosar runt i Naxos!

Va?!

"En man vill inte hålla i en kvast! han blir så illa tvingad till det. Och lär sig att leva och "tycka om det". Och jag lovar dig att han känner sig mindre manlig. men de vågar han inte säga. För då tar ni ut skiljsmässa!" - en förvirrad själ på FL

Suck! Ibland blir jag så rädd för hur vissa här i världen...ja i Sverige år 2009 resonerar. Tänk att jag en dag, kanske inte så långt från denna dag får ett barn som får växa upp i en värld där såna här idiot-åsikter också finns. Jag får hoppas att det inte är många människor mitt barn möter vars huvuden det brunnit såhär mycket i.

Ett roligt ögonblick

Älskling letade efter kalsonger att ta på sig. Han hittade ett par svarta som han precis skulle ta på sig när jag gick förbi.
Han: Gud vilka små kalsonger!
Jag: Men...det där är väl inga kalsonger. Det är mina trosor.

På något konstigt sätt hamnade mina gamla, urtvättade och jättesköna granny panties bland hans kalsonger. Undrar vem boven är.

Ljuset

Nu börjar jag ana ljuset i denna plugg-tunnel. Idag ska jag möta en lärare och gå igenom gamla tentor med henne så kanske jag får en större chans att klara tentan. Det blir nog skönt och bra.

Har även fått svar på en fråga jag länge bävat. Hur många hp behöver jag för att få fortsatt CSN och det är bara 13! Jätteskönt för det ska jag väl kunna klara av! Nu kan jag plugga på detta sista utan att känna en vikt och press på mig. Det var inte kul förra hösten. Många tårar föll och det var många vakna nätter över hur jag ska klara av min ekonomi.

Men jag HAR ju skärpt mig sen dess. Det är bara de där nedrans human anatomi kurserna som inte vill sig.

Igår var en mysig kväll. Min fina vän kom över och vi såg Miss Marple tillsammans. Jag börjar ana en trend här, men det är fint. Vi åt fruktsallad, pratade och försökte lösa mordgåtan. Är det bara jag som aldrig fattar vem mördaren är förän de avslöjar det?

Stackars älskling skulle gått ut och träffat sina vänner på kåren. Men vakterna utanför var taskiga. Först gick han dit och hade glömt sin legitimation så han sprang hem och hämtade den, sen sa de att hans kårleg hade gått ut. Nå snart kommer de nya och då blir inte detta något problem, men nu missade han en pubkväll med kompisarna. Så han var lite nere. Men sen vände en av hans matcher mirakulöst. Från att hans lag legat under med 2-0 så vann de plötsligt. Då var min sötnos gladare.

Sen var det mysigt när jag gick och la mig. Jag läste en artikel till en kurs jag läser och han kom och kramades och pussades med mig! Mysigt! Sen kollade han upp ord åt mig som jag inte förstod och hämtade en ny penna osv. Kände mig uppassad!

Nepp nu blir det frukost och sen möte med läraren!

Bara plugg!

Nu börjar jag faktiskt må dåligt av att vara inlåst hela dagen. Då menar jag både psykiskt och fysiskt. Man blir helt seg i kroppen och huvudet och illamående. Jag känner mig dessutom skitsunkig trots att jag egentligen inte svettas nu när jag är inne.

Imorgon är det dock slut på detta. Då har jag en tid klockan 10:00 och ska träffa programansvarig för att prata om min framtid osv. Efteråt ska jag handla så då kommer jag ju igång.

Efteråt ska jag plugga lite, träna, äta mat och sen på kvällen blir det Miss Marple.

Idag blev jag klar med ännu ett arbete! Skönt! Nu är det ett arbete kvar och två tentor!

Mer plugg!

Jo så nu ikväll så var jag och skrev ut lite artiklar i skolan. Läskigt och spöklikt är det där såhär på kvällen. Att det satt en tjej i datasalen där helt i mörker så att när jag kom in och såg hennes glasögon blänka till i dataskärmens sken och skrämma ihjäl mig, hjälpte föga.

Skrivaren jobbade seeeegt och drog ut på tiden. Dum som jag är tänkte jag fördriva tiden med att leta reda på en häftapparat och häfta ihop de sidor som skrivaren trots allt HAR spottat ut. Men det var mörkt i hela korridoren förutom precis utanför datasalen. Och ännu dummare som jag är gick jag faktiskt ut i mörkret för att leta efter den där häftapparaten. Jag förväntade mig monster som skulle hoppa fram ur hörnen eller galna blodsugande studenter som hänger i takets mörka hörn och som bara vågar sig fram när solen gått ner.

Inget av detta hände som tur var och jag lyckades trava hem med 3 av 5 artiklar (längre än så orkade jag inte vänta). Jag höll dessutom en av skeletterna i handen (finns fyra av dem i datasalen där) mest för att övertyga mig själv om att den inte kommer att anfalla mig plötsligt.

Nu har jag plitat lite på ett av arbetena och insett att jag nog kan bli klar med den imorgon om jag bara är lite flitig. Skönt! Då är det bara ett arbete och två tentor som skiljer mig från friheten!

En sovande sötsak

Just nu har jag en sovande liten sötsak på höften som gör att jag inte längre känner mina ben. Han kom hem från träningen, fyllde magen med pizza som jag bakat och sedan var han så trött så han bara la sig på min höft och somnade. Så sött! :-D

Stress!

Fy vilka dagar jag har framför mig just nu. Förut kändes allt rätt hopplöst. Men man får ta en dag i taget just nu. Hela helgen har gått åt till att plugga, plugga och plugga. Aldrig lär man sig. Man sitter och jäser och stressar ihjäl sig sen. Men om 10 dagar så ligger jag och fiser och gör absolut INGET vid den här tiden. Och om 19 dagar...ja. Då ÅKER VIIIII!!!

Men en mysig myskväll har vi hunnit med. Vi har också varit till Friskis och tränat igår kväll. Jag får dock dåligt samvete för jag hinner inte komma ut och röra på mig så mycket nu med allt plugg. Så säkert åker vikten upp som en ballong nu. Då kommer jag att sitta och gråta krokodiltårar den 15:e och vilja hoppa från fönstret (som ligger kanske 2.5 meter upp i luften).

Nej nu vet jag inte vad mer jag ska skriva. Så jag ska se till att göra lite nytta i hemmet innan jag far till skolan för att skriva ut lite grejjer.

2009, någon?

Bög-klädsel?

FL är ibland skrattretande och jag måste skriva av mig. En tråd som handlar om en blivande mamma som fått reda på att hon väntar en son och som är förtvivlad för att hon inte ska få kamma en dotters långa hår, sminka henne, klä henne i söta klänningar och se Lilla Sjöjungfrun med henne. Ja på fullt allvar!

Hon menar vidare att hon inte "tror" på genus för det hela har gått för långt med mammor som klär sina söner i klänningar och (håll i dig!)...gör dem till KVINNOR! Ja för ifall ni inte visste det så är det faktiskt mycket smärtsamt när man byter kön. Man klär patienten i det motsatta könets kläder.

Vidare vill hon inte uppmuntra sitt barn att pussa på andra barn av samma kön för det är att uppmuntra dem till homosexualitet! Jojo, så att alla ni som låter era söner pussa sina pappor gör dem självklart till bögar. Har han en klänning på sig i processen är det bara att spara pengar till en bra modeskola för det är ju spiken i kistan.

Att folk tänker såhär år 2009 skrämmer mig. Denna kvinna säger dessutom att hon är högt uppsatt inom politiken. Och jag som tyckte att den där skräckisen "Martyrs" var läskig. Hej mardrömmar!

Det värsta är att dessa personer är så tjockskalliga. Jag kan vara jättetjock i skallen ibland, men jag försöker oftast tänka efter. "Var det här rätt?" "Tänkte jag rätt där?" Men de här personerna ser bara EN enda verklighet och går efter den. De försöker ALDRIG utmana sig själva och sitt tänkande. Det är ju läskigt.

När man läser om folk som är som denna kvinnan önskar man att en ny lag trädde i kraft. Som gjorde att socialen skulle ta deras barn ifrån dem och ge dem till bättre lämpade föräldrar! Eller att man ska få skriva ett prov varje gång innan man ligger. Är du godkänd får du köra! Är du inte det - no sex for you!

Underbara svenska sommar!

(Bilden är från i våras men typ såhär såg vår mat ut idag. YUM!)

Idag sken solen! Yay! Jo så det var faktiskt varmt nog att grilla. Man kan inte säga att solskenet utnyttjades för vi satt båda inne en stor del av dagen och tok-pluggade inför morgondagens seminarium. Det jag har kvar nu är följande 2 tentor (egentligen 3 men det är en krock och jag får nog välja) och 3 inlämningsuppgifter. Inte SÅ hemskt mycket. En inlämninguppgift är jag på god väg med dessutom. Åh, hoppas jag blir godkänd på allt så jag kan åka till Grekland med ott samvete.

Jag fattar fortfarande inte att vi ska dit! Hehe! Några rädslor jag har är följande: att rummet ska vara smutsigt, att vi störtar med flygplanet på väg dit, att vi störtar med flygplanet på väg tillbaka, att vi störtar med flygplanet både på väg dit OCH tillbaka (!!!), att vi får svininfluensa på semestern och dör, att vi får svininfluensa innan semestern och inte kommer iväg/dör innan. Ja det var nog det. Men jag ska låta en snäll doktor skriva ut lite lugnande till mig som ska användas på flygresan.

De saker jag ser fram emot är dock betydligt fler: sol, bad, SEMESTER, komma bort med älsklingen och se saker och rå om varandra, cykla runt på Naxos, se en massa saker, god mat, goda drycker, solnedgångar, sand, äta glass och att bara vara en turist med kamera, sköna skor och solglasögon (fast det har jag nog inte på mig för det har jag aldrig). Ja det är väl det jag kommer på nu.

Nu är det bara 27 dagar innan vi är där! YAY!

Minigolf!

Ja, då var det lördag kväll. Det känns inte som om jag gjort så mycket idag. Jag har tvättat, bakat bröd, plockat lite, pluggat lite och rensat hos fiskarna. Så lite har jag hunnit med ändå. Men det blir så när de flesta dagar är såhär sysslolösa.

Minigolf spelade vi också nu på kvällen. Det som är irriterande med det är att banorna här är byggda på ojämn mark och de lutar och är inte så bra. Så idag fick jag 76 poäng. Rekordet slog jag i Västervik och det var 62 poäng.

Jag hade velat se på någon bra film på TV ikväll men dessa lyser med sin frånvaro. Konstigt. Sommar och lördag kväll. Borde inte det betyda åtminstone EN bra film? Ibland undrar man varför folk betalar både TV-licens och extra kanaler när det inte finns ett enda bra program på TV.