fredag 15 maj 2009

Jag blir så trött!

Jag är en sån där person som är lite halvt konflikträdd. Jag vill inte alltid bråka öppet med personer om det kan undvikas men min stubin är ganska kort så ibland blir det så ändå.

Nu har vi internet här. Och jag deltar gärna i diskussionstrådar. Jag gillar att diskutera med folk. Men något jag har en sån där hatkärlek inför är att bråka med någon. Man släpper loss en del aggressioner på någon lämplig människa och det blir så befriande på något sätt.

För ett tag sen skrev jag en kommentar i en blogg. Jag var anonym för dels ville jag inte ha min inkorg full av mail och inte få min blogg här förstörd. Jag gillar min anonymitet på något sätt. Samtidigt inser jag att har man en öppen blogg där man skriver var man bor och har bilder på sig själv, ja då är man allt annat än anonym. Men jag gillar tanken i alla fall.

Nå denna kommentaren var av det negativa slaget. Men jag ska säga att beslutet att skriva den föddes inte på en dag. Jag började störa mig och till slut skrev jag något. Då ser man hur folk hoppar på en om att man är anonym. Jag ska tillägga att den som fick kommentaren fick även min e-mail adress där vedrebörande kunde ha besvarat kommentaren. Men nej. Kommentaren lades ut för allmän beskådan (inget fel det iofs. men tonen den lades ut med var lite "Go get her!") och läsarna blev rabiata. Skrek en del hemskheter efter mig. Men det jag fann intressant var att medan de skrek både det ena och det andra om mig så skrek de också att det jag höll på med var förtal och allt sånt.

Kommentaren var dock om än anklagande så ändå ödmjuk på ett sätt. Man läser ju det som skrivs. Inget annat. Man får den bilden som någon annan ger en genom sina nerskrivna ord. Och detta skrev jag också. Ändå påmindes jag om att jag inte visste ens en tiondel av vad som hänt. Nej, nej. Men upplys mig då innan du skriker. Är det MITT fel om jag tolkar saker på ett sätt som skrivs av en annan människa? Som förresten var anonym själv.

Det är ibland samma ton i olika diskussionsforum. Detta har fått mig att tänka över hur jag beter mig på internet. Jag själv kan ju säga saker jag annars inte hade vågat säga ansikte mot ansikte. Är det bra eller dåligt? Jag påstår att det är både bra och dåligt. Man blir gärna feg när man kan välja att vara anonym. Men samtidigt kan en feg eller redan konflikträdd människa få säga sin åsikt.

Jag antar att vill man så gärna så kan man ta reda på vem som finns bakom en viss alias på internet. Det har dock aldrig legat i mitt intresse. Men jag vill samtidigt inte bli föröljd varken på internet eller annars bara för att jag tycker på ett visst sätt om en viss sak. Lika lite som jag förföljer andra. Detta kan jag dock inte kontrollera när jag väl avslöjat min identitet. Kontentan av det hela är ju att anonymiteten har helt klart sina fördelar. Men också sina nackdelar. Så vad är rätt lösning?

Jag vet inte svaret på det men jag tänker klura. För jag är trött på mig själv. Ja minst lika trött som jag är på andra som håller på med påhopp. Kanske blir jag mindre anonym i framtiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar